Den stora skandalen i Barcelona

Ken Lennaard

Även jag vill läsa fortsättningen om dina äventyr i Vegas. Jag är nyfiken på vad som kommer att hända och håller tummarna. Det verkar behövas då du fattar rätt konstiga beslut ibland.

Men aktualiteter går före. Nu spelar jag poker för en gångs skulle och därför blir det rapporter om mina äventyr i Barca mot pokerproffs.

Det är lite Vegaskänsla på kasinot i Barcelona. Det är stort och slots plingar högljutt bredvid pokerborden.

Det är också lite WSOP-känsla här nu. Det kryllar av grupper med home-town-champs från olika delar av Europa. Och det är långa köer precis som i Vegas.

Då min EQ är extremt utvecklad så känner jag av självförtroendet hos alla. De tycker alla att det är så bra och tror alla att de ska vinna en turre med två tusen deltagare.

Jag, som är nästan lika ödmjuk som ValterEgo, känner mitt lilla självförtroende bli uppätet och funderar allvarligt på att bara åka hem direkt.

Jag hade tur och fick ett tips av en dealer jag känner att skaffa ett PokerStars-”Live”-kort. Med det är du registrerad till alla turneringsstopp på alla deras olika tourer. Du kan gå direkt till buyin-kön.

Det sparade mig att stå i en registreringskö på 150 meter och en förmodad hjärnblödning.

Precis som på WSOP har de öppnat upp de stora konferenshallarna med tjocka heltäckningsmattor och feta kristallkronor. Och precis som i Vegas har de luftkonditioneringen ställd på max. Jag hade inte med mig en enda långärmad tröja så jag lär väl bli förkyld.

För inte tänker jag köpa någon vindjacka som det står PokerStars Barcelona på i den tillfälliga souvenirbutiken som slagit upp portarna á la WSOP.

Det är riktigt bra organiserat med en armé av väldrillade unga människor med PokerStarsskjortor som vallar boskapen rätt.

Tyvärr har de också lärt sig att ta betalt som WSOP i Vegas. De är faktiskt ännu bättre på det.

Det finns inget gratis att dricka i spellokalerna. Och det tog en timma innan första servitören skymtades. Konstigt med tanke på priserna. En flaska 25 cl salt bubbelvatten 3 euro, ett glas cola 4 euro och så vidare.

En svensk vid mitt bord gick till baren istället, och kom tillbaka med en Red Bull och en minimal wrap för 17 euro.

Lite konstigt måste jag säga för i det riktiga kasinot har de bra mackor för 5 euro och i cashgamet är kaffe och vatten gratis.

Barcelona har precis som Vegas ofantligt många hotell och hotellrum, men då det är mitt i hela Medelhavets industrisemester och två tusen femhundra pokerspelare vill bo runt kasinot så har det varit svårt att få tag på rum för de som inte varit ute i god tid.

Bluff-Uffe och Tegeltaket är rutinerade herrar och hade varit ute i god tid.

Men deras rum hade bara en dubbelsäng, och enligt Tegeltaket var den 90 x 140 centimeter. Det funkade inte och de gick över gatan in på femstjärniga hotel Arts. De trodde att de var i Paris när receptionisten tittade på deras shorts med snorkig näsa och föreslog att det här hotellet inte var något för dem.

När de insisterade så blev de nekade.

De kunde naturligtvis inte acceptera en sådan näsa och gick runt hörnet till ett internetcafé och bokade en vecka á 600 euro natten. Men det var det värt för att se receptionisten min när de kom tillbaka.

Jag träffade grabbarna vid Black Jackbordet med varsin grogg i näven. Tegeltaket och jag pratade om turneringen vi båda åkt ut ur tidigare på dagen.

Han undrade varför han spelat så dåligt när han kan spela så bra.

Jag funderade på samma sak för egen räkning.

Turneringen är välorganiserat på alla sätt, vilket man måste kunna kräva med 13 procent i avgift. Gratis vatten och kaffe också tycker jag, men det kanske finns andra åsikter om det.

Men det är så in i helvet oförskämt att de inte startar turneringen med fulla bord. Det finns bara en anledning till det - att det är bekvämt för arrangören.

Det visar att de skiter fullständigt i spelarna. Och att spelarna inte kan tänka för om pokerspelare hade någon stake i sig skulle det bli myteri, revolution och våldsamt upplopp varje gång.

Vi började tiomannaturneringen på fem man. Fem man! Det ska man inte behöva spela förrän det är två bord kvar i en välskött turnering.

Efter tjugo minuter fick vi en sjätte, efter ytterligare tjugo minuter fick vi en sjunde. Det tog en timma och fyrtio minuter att fylla upp bordet.

DET ÄR EN STOR FET SKANDAL.

Varför är det bara jag som ryter om det här? Detta är en perfekt punkt att ta tag i för Svenska pokerförbundet och visa att de kan ryta och visa att de finns även utanför nationens gränser.

Har man flytet kan det bli bra att spela shorthandat. Men är det tvärtom så kan det gå illa.

Jag fick triss i damer mot fyrkåk, fick näst bästa handen fem gånger på raken, fick tugga en treutare på rivern, och se mina spikar bli sönderhamrade av kung-åtta.

Sakta men säkert faller spelet isär efter en sådan massage. Efter en timma och en kvart var jag nere på 30 procent av startstacken.

Jag satte på ”Warpigs” med Black Sabbath i iPoden och kämpade mig upp till 55 procent.

Sedan gjorde jag ett avancerat levlingsspel, eller skojigt spel om du föredrar det, eller bara allmänt hjärndött som också kan vara en rimlig beskrivning.

Jag slog upp från utg och blev trebetad från knappen av en fransman som jag spelat sex timmar cashgame med dagen innan.

Jag försökte skoja till det genom att gå allin. Grodlårsätaren tyckte att det var skojigt för han hade par i ess.