Den bästa spelaren i världen på Kortoxen

Jamie Gold
Jamie Gold - fisken som var bäst i världen 2006. Spelade aldrig på Kortoxen.

I poker är det viktigt att ha bra självförtroende. Men det är också viktigt att vara ärlig mot sig själv.

Ibland kan det vara rätt att kliva för att ta nya tag nästa dag. Oftare än du tror och förmodligen oftare än du gör.

Den första världsmästaren i poker 1970 utsågs via omröstning av de närvarande vid en cashgamesittning på sju personer.

Enligt legenden så röstade alla på sig själva som den bästa spelaren i världen. Det krävdes således en ny omröstning när alla skulle rösta på den näst bästa spelaren vid bordet. Det var Johnny Moss enligt de flesta och så var han plötsligt världsmästare trots att han bevisligen bara var näst bäst.

På Kortoxen så förundrades jag ibland över att vi som ansågs som eliten i Sverige satt och stångades mot varandra utan en fisk i sikte. Det enda värde som kunde uppkomma var om någon hamnade på tilt, eller i grytan som vi sa.

Jag hade mina åsikter om vilka jag gärna spelade mot. Jag frågade runt och alla tyckte att någon vid bordet var en fisk och faktiskt alla blev utpekade som det av någon.

Att jag inte blev det berodde endast på att det var jag som frågade. Annars hade jag självfallet hamnat i fiskstimmet också.

Det är inte nödvändigtvis så att vissa hade fel. Alla kan faktiskt ha rätt, och kanske till och med hade det

Alla har vi olika styrkor, svagheter, tendenser och tells. Vissas spel passar bättre respektive sämre mot olika spelare. Och tvärtom.

De som tyckte att någon var dålig motiverade också varför och hade alltid rätt.

Vi hade nog alla värde vid bordet, för vi var nog alla fiskar på ett eller annat sätt.

Det kan inte finnas någon annan anledning till att vi spelade svinhög poker mitt i natten i en rökfylld lokal.