Dela eller inte dela - det är frågan vid finalbordet

Kelly Kim

Om du har tagit dig hela vägen till finalbordet vid en stor flerbordsturnering blir ett av de viktigaste besluten du kommer fatta om du ska göra en deal med de andra spelarna.

Ska ni dela på prispengarna? Precis som vid alla andra aspekter av poker så kommer du långsiktigt att tjäna på att fatta korrekta beslut vid bordet.

Innan du kan bestämma huruvida du ska föreslå eller godta en uppdelning av prispengarna måste du ha kunskapen som krävs för att kunna fatta ett lönsamt beslut. Det första steget är att förstå de olika typer av uppdelningar som kan göras och hur de fungerar.

Olika överenskommelser

Den första typen av uppdelning brukar kallas för "chip-chop"-metoden. Det är den vanligaste överenskommensen eftersom att det är den den lättaste att förstå. Vid en första anblick verkar den rättvis för alla inblandade parter.

Så fungerar chip-chopen: Varje spelare får en procentsats av den totala prispotten, fördelat efter deras antal chips i relation till det totala antalet chips i turneringen.

Exempel: Vi använder oss av 2008 års WSOP Main Event finalbort som exempel.

Prispotten:

Placering Prispengar
1:a $9,119,517
2:a $5,790,024
3:a $4,503,352
4:a $3,763,515
5:a $3,088,012
6:a $2,412,510
7:a $1,769,174
8:a $1,286,672
9:a $900,670

Total prispott: 32,633,446 dollar

Fördelning av marker:

Spelare Antal marker
Dennis Phillips $26,295,000
Ivan Demidov $24,400,000
Scott Montgomery $19,690,000
Peter Eastgate $18,375,000
Ylon Schwartz $12,525,000
Darus Suharto $12,520,000
David "Chino" Rheem $10,230,000
Craig Marquis $10,210,000
Kelly Kim $2,620,000

Totalt antal marker i spel: 136,865,000 dollar

Slutligen så räknar vi ihop "Chip-chop"-summan. Om de resterande nio spelarna skulle träffa en överenskommelse utefter "chip-chop"-modellen innan de började spela finalbordet så skulle uppdelningen sett ut så här:

Spelare

Marker

%  

Chip-chopsumma

Dennis Phillips

$26,295,000

19.21%

$6,269,655.96

Ivan Demidov

$24,400,000

17.83%

$5,817,821.08

Scott Montgomery

$19,690,000

14.39%

$4,694,790.87

Peter Eastgate

$18,375,000

13.43%

$4,381,248.46

Ylon Schwartz

$12,525,000

9.15%

$2,986,402.01

Darus Suharto

$12,520,000

9.15%

$2,985,209.83

David "Chino" Rheem

$10,230,000

7.47%

$2,439,193.02

Craig Marquis

$10,210,000

7.46%

$2,434,424.31

Kelly Kim

$2,620,000

1.91%

$624,700.46

Even Spread

Den andra typen av överenskommelse som vi kommer att nämna här är "even spread"-modellen. Tillvägagångssättet är så pass enkelt att vi inte behöver någon tabell för att förklara det.

Alla spelare får helt enkelt en lika stor del av prispotten. I 2008 års WSOP finalbord skulle alltså alla spelare ha får 3,625,938 dollar.

Haggle 'n' Swindle

Den sista typen av uppgörelse som vi kommer att ta upp här kallas på engelska för "Haggle 'n' Swindle" (ung. översättning pruta och svindla). Vid den här typen av köpslagning är i princip alla medel tillåtna. Vissa turneringsspelare har en förbluffande förmåga att konstruera genomtänkta dealer vid finalborden som gagnar dem själva, för att sedan övertyga sina motspelare att gå med på förslaget.

En duktig försäljare kan sälja i stort sätt vad som helst, oavsett om köparen behöver eller ens vill ha varan som är till salu. Jag har sett spelare i liknande situationer som Kelly Kim, och på något sätt lyckats förhandla sig till en avsevärt större del av prispotten än vad man kunnat förvänta sig.

Att tänka på

Så hur vet du då när du ska föreslå eller godta en överenskommelse, och vilken typ av deal kan tänkas vara den bästa för dig? Förhoppningsvis har du nu förstått att konstruera dina egna "haggle 'n' Swindle"-dealer är svårare än man kan tro.

Du måste kunna hålla en hel del matematik i huvudet samtidigt som du försöker övertyga dina motståndare att du har ett rimligt erbjudande.

Eftersom detta är ganska svårt ligger kanske något av de två första alternativen bättre till hands.

Om vi tittar på "chip-chop"-tabellen igen så ser vi att Kelly Kim faktiskt skulle förlora 300,000 dollar på att välja det alternativet istället för att spela sig till prispengarna för en niondeplats.

När vi har en situation med extrema skillnader i marker känns inte "chip-chop"-modellen särskilt logisk. Även om vi vänder på det och ponerar att åtta spelare tillsamans har mindre än 50 % av markerna, och en ensam spleare har en majoritet av markerna så är "chip-chop"-modellen en dålig deal för alla utom ledaren.

Innan du accepterar en överenskommelse bör du överväga följande:

  • Din skicklighetsnivå i jämförelse med dina motspelares
  • Din mentala inställning
  • Dina konkurrenters mentala inställning
  • Din finansiella situation
  • Dina konkurrenters finansiella situation
  • Hur pass självsäkra verkar dina motståndare
  • Hur har dina motståndare presterat vid titigare finalbord

Desto mer information du har, ju mer lönsam överenskommelse kan du förvänta dig att fatta. Många gånger kan du bara göra antaganden på dessa punkter, men försök att använda den information du kan utläsa till din fördel.

Som en tumregel så kan vi säga att du inte vill fatta någon överenskommelse innan det är fyra spelare, eller helst färre, kvar i turneringen. Om vi ser på strukturen för utbetalningar vid pokerturneringar så sker den största ökningen på utbetalningarna från den fjärde placeringen och uppåt.

Här finns majoriteten av del totala prispotten, vilket betyder att en deal med fler spelare än fyra kommer att kosta dig mer pengar än vad det är värt.

När ni väl är nere vid fyra spelare eller mindre ska du först och främst ta en ärlig titt på dig själv och ditt spel. Hur spelar du just nu? Hur känner du dig? Kommer du kunna fortsätta att spela på samma nivå genom resten av turneringen?

Om du inte har kraften att spela din bästa poker hela vägen till slutet är det antagligen en god idé att föreslå en överenskommelse som garanterar dig mer pengar än vad andraplatsen skulle ge dig.

Detsamma gäller för utbetalningen av tredjeplatsen, försök komma heads-up. Om du är helt slut och oförmögen att spela bra poker, samtidigt som dina motspelare ångar på, då är det ett bra val att förhandla fram en deal som garanterar dig mer pengar en vad tredjeplatsen skulle generera.

Efter att du har analyserat ditt eget spel, ta nu en till på dina motståndare. Om de spelar en turnering som ligger långt över deras vanliga nivå, så kommer de att vara mer positivt inställda till en deal än vad en spelare som är inställd på att ta hem förstaplatsen kommer att vara.

Att bli garanterad 10,000 dollar känns bättre för någon med 400 dollar på fickan, än att riskera att åka ut som nästa man med 6000 i prispengar.

Analysera dina motståndare, var står dom och vad vill de åt. Skriv ner utbetalningarna, markerfördelningen sinsemellan spelarna, och procenten på ett papper så du ser dem framför dig.

Då ser du vilka möjligheter som finns, och vem som har mest att vinna på en överenskommelse. Tänk alltid på vad som skulle vara mest fördelaktigt för dig, och fatta sedan beslutet efter vad du vet om dina motståndare.

Om du tar dig tid att verkligen analysera alla faktorer så är möjligheterna goda att att kan dra fördel av en överenskommelse.

Senaste blogginlägg »