Dagen efter och dagen före dagen D

Ken boxas

Det är en fadd eftersmak i munnen så här dagen efter Battle of Malta de luxe. Ingen av oss är nöjda med det som hände, och båda vill nog vrida tillbaka klockan. Men det går som bekant inte.

Idag har Bergman bett mig reservationslöst om ursäkt. Jag accepterar den reservationslöst och därmed är allt utagerat och vi kan lägga det bakom oss.

Bergman har inte önskat någon ursäkt, men han får en allmän ursäkt av mig för att jag tagit i så mycket i vissa lägen.

Bergman utvecklade och skrev att han inte var på topp när han skrev de saker som han skrev om mig, och att det inte var en ursäkt men en förklaring.

Det var som jag trodde och därför väldigt lätt att förlåta och ta emot hans ursäkt.

Jag är på många sätt utsatt här i min blogg där jag tar ut svängarna och låter vem som helst kritisera mig om vad som helst. Jag har ingenstans att ta vägen och det är en av anledningarna att jag slår hårt tillbaka.

Vissa har skrivit skit om mig för att göra karriär, som Erik ”Valterego” Rosengren. Andra har skrivit skit om mig för att de blir provocerade av att jag utmanat deras föreställningsvärd och jantelagen. Och vissa skriver skit bara för att de mår dåligt och vill avreagera sig.

Bergman och jag verkar båda ha haft avsikten att närma oss varandra på Malta. Jag borde ha lagt upp det på ett annat sätt förstår jag nu. Bergman borde gjort likadant.

Nu är det som det är. Kommunikation är svåra saker. Men livet är långt, kanske korsas våra vägar någon gång under trevligare omständigheter. 

Bergman hävdar att han ville gå upp i ringen, men att han inte ville riskera hälsan. Det förstår jag. Jag gick till doktorn för två veckor sedan, tog blodprov, urinprov och kollade att allt var i ordning.

Jag kollade till och med prostatan. Inga mer detaljer än så.

Hade Bergman verkligen velat kliva upp i ringen hade han tränat sig i form. Det är min åsikt. Och han borde kollat upp hälsan innan för att slippa ta andra människors tid och pengar i anspråk.

Min uppfattning var, efter att det inte blev någon boxning, att han ville lägga ned hela utmaningen och gratulerade mig till segern. Det var ansvarig arrangör Dennis uppfattning också.

Men tydligen hade vi missuppfattat honom. Bergman ville spela heads up poker. På grund av den stora succén med Battle of Malta fanns varken dealer eller pokerbord att tillgå. Det blev uppskjutet igår med. På slutet av dagen för att Bergman fortfarande var kvar i Main Event.

Gratulerar till prisplatsen förresten, Bergman.

Idag hade vi kunnat spela heads up:en. Men Bergman valde att åka hem. Om något så har Bergman lämnat W.O. i den grenen också.

Antingen vann jag vår fyrkamp med 2-1 eller 3-1. Han får välja själv.

Jag sket rätt mycket i fyrkampen från början till slut. Det viktiga var att få säga honom ett par sanningens ord. Det kändes som ett misslyckande även om jag tror att jag fick fram mina poänger. Det viktiga var också att kliva upp i ringen mot honom och lära honom veta hut med en smäll på käften. Men det viktiga var inte att han fick stryk. Det viktiga var att han vet att han hade fått stryk. Det räcker för mig.

Men den allmänna känslan är en fadd eftersmak och nu vill jag bara lämna detta bakom mig.

Bergman verkar må bättre nu. Han har hittat kärleken. Det är det inte många som gör. Han är därför rikare än nästan alla andra. Han borde fokusera på det och jag hoppas och tror att han får ett lyckligt liv med sin Marie.

En annan sak som lämnar en fadd eftersmak i munnen är att WSOP tar betalt för livestreamen från finalbordet. Är inte det höjden av snålhet? Med tanke på hur många miljoner i dollar de tjänat på årets WSOP, kan de inte bjuda pokerälskare världen över på det?

Jag tror att de skjuter sig själva rejält i foten. Att bjuda på spänningen och dramatiken på finalbordet skulle bygga intresse och drömmar världen över om ett eget deltagande i WSOP. Det hade byggt deras varumärke ännu mer, och ytterligare cementerat händelsen som det enda som gäller i pokervärlden.

Snålheten bedrar ofta visheten. Precis som att känslorna ofta lurar förnuftet.