Bobby Hoff var bäst i världen men kunde inte le

bobby2
Bobby Hoff

Ännu en av pokerlegenderna från Texas har dragit vidare till sällare jaktmarker där uppe. Bobby Hoff är en av de som ska ha sin plats I pokerhistorien.

Jag har spelat mot honom men jag visste inte att han kallades för “the Wizard”.

http://www.pokerlistings.se/pokerlegenden-bobby-the-wizard-hoff-aer-doed-50503

Det sägs att ingen kommer ihåg en tvåa och aldrig är det mera sant än i poker och Main Event.

1979 lyckades amatören Hal Fowler komma headsup mot en av världens bästa spelare Bobby Hoff, och vinna. Det var en David-mot-Goliat-match som får Chris Moneymaker mot Sammy Farha att verka jämn.

Men 1979 så fanns ingen TV som kunde föreviga spelet och vem kommer egentligen ihåg Sammy Farha idag?

Förmodligen inte så många, men fler än de som kommer ihåg Bobby Hoff. Det är synd. Under ett tiotal år, med en topp på slutet av 90-talet så ansågs han som världens bästa no-limit spelare.

Han spelade alltid de högsta Holdemspelen som fanns, vilket oftast var 25-50.

Själv satt jag på 5-5 med stora ögon. Några gånger spelade jag med Bobby Hoff när han väntade på en plats vid det högre bordet.

Man fick aldrig se hans kort och han verkade vinna mycket mer potter än han matematiskt borde göra.

En gång frågade jag honom om han hade det han reppade när jag la mig.

-         Jag vet inte, sa han.

Några år senare när jag läste en intervju med honom så trillade polletten ned.

Han berättade att ofta tittade han inte ens på sina kort utan gick bara på motståndaren.

Om alla andra i världseliten ansåg att han var bäst så var det nog så.

Han har förtjänat en plats i pokerns Hall of Fame. Han hade redan varit invald om han inte blivit utköpt 1979. Men med det senaste utköpet av sitt liv så kommer han nog med. Så brukar det funka.

Headsupmatchen 1979 varade i tio timmar. Det betyder att det var väldigt bra struktur och att Hal Fowler hade tur som en tokig.

Alla var överens om att det bara kunde sluta på ett sätt. Men Hal Fowler var lugn som en filbunke. Enligt många, och även Bobby Hoff, så berodde det på att Herr Fowler knaprade valium som jordnötter.

Bobby Hoff hade snart sin motståndare allin med QQ mot KJ på en knekthög flopp med parad bräda. När kungen kom på rivern så var det alltså en tre-outare som förstörde festen.

Sedan var det en stor pott när Bobby fick runner-runner kungfärg. Hal fick runner-runner essfärg.

Enligt snacket så satte Fowler flera hålpipor, men det var den sista som var avgörande.

Bobby Hoff hade spikarna mot Hal Fowlers 76. På floppen J,5,3 regnbåge betade Hoff 40K i potten på 38K.

Fowler var inte så bra på matte, eller så hade han feeling, eller så var han hög på någonting, för han synade med hålpipan trots att Hoff bara hade 43K bakom.

En fyra kom på turn och resten är historia.

Förlusten tog Bobby Hoff väldigt hårt. Och när jag säger väldigt hårt så menar jag att det knäckte honom.

Han var en bruten man under 80-talet med djupa depressionen och djupare drogproblem.

Han kom igen på nittiotalet som sagt. Men utan Fowler och Fru Fortunas tiotimmars massage 1979 så kunde han ha utvecklats till en av pokerhistoriens absolut största.

Mycket tyder i alla fall få det.

Jag såg honom sällan le. Han vaggade till bordet, satt och vann marker, och vaggade därifrån.

Jag hörde honom sällan säga ett ord. Det fanns alltid en aura av allmänt ointresse runt honom.

Han var bäst i världen men kunde inte le.