Bevingade ord och människor

top worst 15

För ett par år sedan var jag på Tranan med min bättre hälft. Tranan är en kvarterskrog med bar som har rutiga dukar men svettiga priser även med Stockholms måttstock.

Eftersom jag har lite koll beställde jag köttbullarna som inte finns på menyn. Efter att jag slickat tallriken ren på gräddsås, när Anna tittade bort, så gick vi ner till baren i källaren.

Slog mig i slang med en snubbe som berättade att hans fru var med i Jehovas Vittne. Jag frågade om han kände till deras eskatologi. När apokalypsen kommer så finns det bara plats för 144 000 själar i himlen. Och det är redan fullt.

Vi andra får vänta i tusen år innan vi får chansen att smaka på himlalivet. Skulle förövrigt kunna tänka mig att himlenär som att bli checkraisad på rivern med nöten.

Han kände till allt det där, men tyckte att tusen år inte var så mycket att bråka om när evigheten kommer efter. Och det har han såklart rätt i.

Samtalet blev mer och mer surrealistiskt, vilket förmodligen var mest min förtjänst.

-      Det är synd om människorna, sa jag.

-      Det där känner jag igen, sa han. Jesus?

-      Nä, August Strindberg.