Bergman bangar Battle de luxe igen

lennaardbmanpx

Att han är ett skämt vet vi alla vid det här laget. Men har han inte en endaste liten vän som kan förklara för honom att han beter sig som en barnunge, och gör bort sig de luxe?

Det skulle förmodligen ändå inte hjälpa. Bergman är och förblir en barnrumpa.

Personligen tycker jag att alla fysiska utmaningar som att bryta arm, se vem som kan bänkpressa mest och så vidare är omoget. Men mer pinsamt än att utmana någon på slagsmål blir det inte, det spelar ingen roll om det är ett reglerat slagsmål som boxning eller om det är att gå ut från krogen på en parkeringsplats för att göra upp.

Barnrumpor slåss. Vuxna gör det inte, de löser meningsskiljaktigheter på annat sätt.

I Bergmans fall hade vi inga meningsskiljaktigheter, jag kände knappt till hans existens. Men tydligen hade han retat upp sig storligen på killen i spegeln och i sitt förvirrade huvud fått det till att det var jag.

Därför vill han nu slå mig på käften. Självklart omoget såklart och lika självklart tackade jag nej.

Den segern för mig fick han på något sätt till att han vunnit, väldigt oklart hur, och kände sig manad att ösa ännu mer galla över mig. Det sved nog att bli negligerad kan jag gissa.

Så jag ändrade mig och tackade ja till hans utmaning för skojs skull. Enligt min uträkning så skulle han då tacka nej. Jag fick rätt.

Det är humor. Det var en riktig seger. Det var ett tillintetgjort nättroll.

Men efter några månaders självbedrägeri så hade Bergman fått det till något annat. Så han utmanade mig igen. Och hånade mig för att jag inte noterade hans fantasier på momangen.

Så jag antog hans utmaning igen. Och han bangade igen.

Komik är nära besläktat med tragik, och nu är det över gränsen. Det är inte ens roligt längre. Det är bara sorgligt.

Hans ursäkter är två:

1. Han kan inte kommentera här på min blogg.

Jag vill att alla detaljer ska bestämmas här på min blogg så att inte Battle de luxe spricker på någon teknikalitet. Eller rättare sagt så vill jag inte att Bergman ska ha någon ursäkt när han bangar ur som vanligt. Det är rimligt.

Han påstår att det inte går för att han inte kan kommentera här.

Han har alltid lyckats med det tidigare, trots att Pokerlistings försökt stoppa honom, och spammat min blogg med meningslöst dravel. Nu när jag vill att vi ska bestämma detaljerna tillsammans här så påstår han att han inte kan det.

Hans plötsliga oförmåga till att kommunicera här sammanföll exakt med när jag ville att vi skulle komma överens. En tillfällighet som inte ens hans sköldpadda tror på.

Om vi inte kan komma överens om detaljerna här i min blogg blir det ingen trekamp och då är det helt och hålet Bergmans fel.

2. Han har inte 5 000 kronor.

Hans ord är värt noll. Jag ville därför att han skulle deponera 5 000 kronor hos någon han kände och som jag litade på i detta fall. För att det kostar pengar och tid att arrangera något sådant och jag vill inte stå med långnäsa och hål i kassan när Bergman bögar ur igen.

Bergman trodde att han skulle betala mig 5 000 kronor, men nu har tydligen någon åtminstone lärt honom vad deponera betyder.

Mina tjejer och jag planerar en längre resa till Vegas. Tanken var att vi skulle vara borta när Bergman skulle komma till Spanien. Det är förenat med problem att lägga om en sådan resa och jag vill ha någon slags garanti för att göra det. Det är rimligt.

En läsare har hört av sig och erbjudit sig att deponera dessa 5 000 kronor och då skulle denna punkt vara löst.

I sådant fall återstår bara för Bergman att komma överens med mig om detaljerna här i min blogg. Om han skriver här utan att kalla mig eller andra för saker, inte använder svordomar, och inte länkar så går det alldeles utmärkt.

Allt annat är en ytterligare lögn från Bergmans sida. Det fattar alla.

När jag antog hans utmaning så bögade han ur. Sedan utmanade han mig igen. Jag antog utmaningen och nu håller han på att böga ur igen med patetiska bortförklaringar.

Bergman är som sagt en barnrumpa och man måste uppenbarligen använda tvärtemottaktiken mot honom.

- Du måste äta upp morötterna.

- Jag vill inte.

- Du måste.

- Jag vägrar.

- Du får absolut inte äta upp morötterna.

- Jag äter så många morötter jag vill.

Tugga tugga tugga, mums mums mums.

- Jag utmanar dig på schack, poker och boxning din lobotomerade jefla träfetta.

- Okej.

- Du vågar inte.

- Jo.

- Nä, förresten. Jag skiter i det för att en journalist kallade mig för ett taskigt ord.

- Okej, men du kallar ju alla andra för allt möjligt hela tiden? Bland annat har du sagt att en känd person har den mest avskyvärda sexuella preferensen.

- Ingenting är värre än att bli kallad för näthatare.

- Nähe. Så det blir inget Battle de luxe av den anledningen.

- Japp. Mitt beslut är hundraprocentigt, för evigt, och jag kommer aldrig att ändra mig. Det om detta för alltid.

- Jaha. Lika bra det. Jag ville ändå inte delta i spektaklet egentligen.

Konstpaus här för att Bergman ska hinna ljuga för sig själv riktigt ordentligt, och sedan ta nya tag.

- Din jefla fätta. Du är så feg. Jag utmanar dig!

- Igen?

- Ja!

- Jaha. Gäsp.

- Kom till Göteborg så ska jag göra din dotter faderslös.

- Glöm det. Det blir inga omvägar för dig. Ditt ord är värt noll och intet.

- Din jefla fätta. Jag kommer till Marbella för att slå in skallen på dig.

- Jaha. Välkommen. Jag antar utmaningen.

- Det skulle du aldrig våga.

- Varför inte? Jag har redan gjort det en gång tidigare.

- Förbered dina begravningsplaner. Jag kommer.

- Okej. Låt oss komma överens om detaljerna.

- Skit på dig. Jag dansar inte efter din pipa.

- Vadå pipa? Jag vill bara komma överens om detaljerna. Och på samma ställe där vi hela tiden diskuterat.

- Skit på dig.

- Då blir det inget.

- Öhhhh, men, öhhhhh?

- Det var det klokaste jag någonsin hört ur din mun. Det sammanfattar precis allt. Tack och god natt.