Bergman bangade igen

Andreas och Ken i ringen

Som jag tidigare upprepade gånger skrivit så var favoriten alltid att Bergman skulle banga. Jag visste inte hur det skulle gå till, bara att det förmodligen skulle ske.

Jag fick rätt. Igen. Som vanligt.

Bergman har öst på och utmanat mig, kallat mig för feg, och så vidare. Det stora felet på mig är tydligen mitt gigantiska ego deluxe.

Har du sett, hört eller läst mig springa runt och slå mig för bröstet á la Bergman? Om mitt ego är gigantiskt så måste Bergmans kunna skapa en solförmörkelse. 

Det näst största felet på mig ska vara att jag springer runt och har hög svansföring utan täckning. Till skillnad från Bergman då eller? 

Och det tredje stora felet på mig är att jag aldrig kan erkänna att jag hade fel. Det är lite svårt att försvara sig emot då jag haft rätt om precis allt beträffande Bergman. Han däremot har bevisligen haft fel ett antal gånger. Fast det där verkan han inte vilja erkänna riktigt.

Förvisso blev han totalt manglad i schack, men vi borde ha lottat om färgen och han hade lite otur från start. Om det vill jag bara säga att han kan få revansch om han vill. Och han kan få femtio gånger pengarna om det kan göra det hela mer lockande.

Förvisso erkända han sig besegrad i fyrkampen när boxningen blivit inställd. ”Äh, vi lägger ned det här nu. Gratulerar till segern.” Han sträckte fram handen och vi skakade på det. Trodde jag, men nu börjar han snacka om heads up i poker. Jag dubbelkollade med arrangören Denni som hade exakt samma uppfattning som jag. 

Det är inte första gången Bergman ändrar sig i efterhand. Kan det vara ett virus som härjar?

Man kan banga på olika sätt.

Att boxning är allvarligt kan inte vara en nyhet för Bergman. Att boxning mellan två gubbar över fyrtio är ännu allvarligare måste vara lika självklart.

Att det är allvar, och ingenting annat än allvar, när han offentligt sprungit runt i över ett år och försökt ta heder och ära av mig är lika självklart som att det är över gränsen att kalla folk för det ena värre än det andra månad ut och månad in.

Hans enda försvar är att jag skrev att han fått sparken från Svenska Spel, något många andra gjort tidigare. (kickern är att det var VARFÖR som var det grova i kråksången, som jag inte skrivit ut). Bergman säger att han inte fått sparken.

Hur kan det vara ett försvar att jag skrivit någonting när han helt oprovocerat bombat bajs åt mitt håll i månader innan? Det måste vara ett virus som härjar någonstans.

Om man är så känslig själv kanske man inte borde springa runt och kalla folk för kriminella idioter och pedofiler? Eller säga att min patetiska familj borde se till att beställa likbil och min dotter får förbereda sig på att växa upp faderslös? Med mera, med mera, och med mera. Och ännu mera.

Han utmanade mig på boxning för över ett och ett halvt år sedan. Han har lekt mallgroda sedan dess.

För cirka sex månader sedan bokades denna boxningsmatch. Att skylla på dålig kondition går inte.

Bergman har haft sex månader på sig att träna, äta nyttigt, och komma i form. Ska han skylla på att han är en bigger loser än de vi ser kämpa i biggest loser?

Jag har också haft mina hälsoproblem, men det är ingenting jag har sprungit runt och gnällt om. Doktorn frågade mig om jag brutit nyckelben, revben eller liknande det senaste halvåret. Jag ljög och svarade nej. För cirka nittio dagar sedan bröt jag revbenet och tappade 5-6 veckors träning.

Doktorn frågade om jag hade ont någonstans. Givetvis nämnde jag inte att jag varit förkyld i 2 veckor nu på slutet och missat formtoppen, och har inflammation på två olika ställen i kroppen.

För att jag visste att alla eventuella ursäkter för att banga är dåliga ursäkter.

Sålunda klarade jag också läkarkontrollen.

Jag antar att vi ska tacka arrangören Pokerlistings för att de tagit så allvarligt på säkerheten att de hade ett läkarteam på tre personer på plats. Något som passade Bergman bra.

Innan matchen så försökte jag igen med Bergman och sa att jag var beredd att stryka ett streck över det som varit och gå vidare. Men att jag fortfarande menade det allvarliga jag sa om att han ska sluta skriva skit om min familj.

”Du har också skrivit skit om mig” kontrade han med.

Sedan följde en sådan här diskussion ungefär.

”Du hade pissat på mig i sex månader innan jag skrev en enda sak, som flera andra redan skrivit.”

”Du spottade på mig. Fy fan vad lågt.”

”Men du har ju pissat på mig i sex månader.”

”Spotta är mycket värre.”

”Det är vad du tycker.”

”Det finns många som inte gillar dig.”

”Och? Vad har det med saken att göra?”

”Sedan skrev du om min döda far. Fy fan, hur kan man sjunka så lågt.”

(Han menar sista meningen i ett styck jag skrev: …annars är du bara en bangare. Precis som din far.)

Jag antar att det är logik de luxe á la Sveriges baksida? Att skriva om min levande dotter är alltså inte alls lika farligt som att skriva om hans döda far.

Om han nu är så känslig så borde han verkligen knipa igen pladderboxen för jag kan mycket bättre än de små godbitar jag bjudit på som varning.

Tillbaka till boxningslokalen. Konversationen utspelade sig inför hans älskade Marie. Jag hade tänkt råda honom att inte ställa upp på boxningen, jag är nämligen en snäll varelse, men det gick inte att få en syl i vädret när Bergman kommit igång om alla (två) oförrätter jag bjudit på.

Har han inte en enda vän som kan förklara för honom att han är ute och cyklar trehjuling på månen? Byling, för i helvete! 

Alla i boxningslokalen visste att Bergman skulle bli knockad. Inklusive han själv.

Doktorn kollade min vilopuls. 80 är lite högre än normalt, men lagom eftersom jag värmt upp och var laddad.

Bergman hade det dubbla i ”vilopuls”. 160 innan vi ens fått på oss handskarna talar sitt tydliga språk. Adrenalinet sprutade. Han var livrädd.

Den Bergmanska järnviljan han tjatat om i ett år nu hade rostat sönder och runnit ut mellan skinkorna.

Han slank iväg med doktorn och var borta en bra stund. När de kom tillbaka så hade doktorn bestämt att matchen var inställd på grund av Bergmans dåliga hälsa.

Han har astma och diabetes, men det är ingenting som stoppar några minuter i ringen. Doktorn förklarade vidare att Bergman hade ont i knäet, armbågen och axeln. Vi kan bara gissa hur Bergman lät i smyg med doktorn.

”Åsså har jag ont i knäet, å, å, å axeln, å armbågen, å, å knäet, åsså har jag astma å diabetes å, åsså… öh.. ont i knäet, å astma, å diabetes, å” 

”Det räcker” sa nog doktorn. ”Jag förstår.”

Doktorn kom tillbaka och började rabbla upp Bergmans alla skador och skavanker. Till sist förundrades vi över att han ens kunde stå på benen för egen maskin.

Sedan avslutade doktorn med att säga att Bergmans hjärta slog oregelbundet. Som Lilla Skutts kan jag tänka mig när Stora Stygga Vargen kommer. Tror inte många hjärtan kan slå regelbundet när de gasar på i 160.

Doktorn påstod att Bergman hade ett virus i hjärtat. Antingen är han världens bästa doktor som han utröna det bara av att sätta stetoskopet på Bergmans bröst. Eller så är han bara dålig på engelska och menade att Bergman måste ha ett virus i hjärnan då han ville upp i ringen mot mig. Det är mer rimligt.

Vi var många som var snälla igår och räddade Bergman från att bli knockad. Det borde han vara glad och tacksam över.

Jag klev upp i ringen. Bergman bangade. Det räcker för mig. Jag är nöjd. Det finns inget värde i att slå ned en chanslös, försvarslös och omdömeslös människa. Däremot finns det heder och ära i att låta bli.

Bergman borde vara extremt glad över utfallet i ringen igår, nöja sig med det, och ägna sig åt kärlek istället för hat.

Bergman klev in i ringen när allt var över, och tjatade in sin älskade Marie. Han gick ned på knä, och bad om hennes hand, i en Västra Frölunda tröja. Och fick ja.