Bastukrig med en arab

spa

Nu hade du otur. Hela gårdagen tillbringade jag med att skriva det längsta inlägget någonsin.

Ett riktigt mastodontiskt maratoninlägg med fler bilder än Dan Glimne skulle våga drömma om. Och framförallt mer bilder på mitt barn än Rosjon skulle ha mage till (eventuellt).

Det skulle bli en kavalkad av min söta dotter ätandes frukost, le, se förvånade ut, äta glass, gå, skratta, röja på stan och annat som små bebisar gör.

Men tekniken besegrade ännu en gång människan. Glöm aldrig Terminator, eller tvåa eller trean.

Tiga är guld, jag vet, men tala är rätt kul ibland.

Jag älskar att basta och på Hilton Malta så har de en fin anläggning med en iskall plungepool som är minst halva nöjet när man bastar.

Jag hade ångbastat ett bra tag och klev direkt in i torrbastun utan att passera duschen. Jag la mig ned på handduken och gjorde mina yogaövningar.

Efter ett bra tag insåg jag att den andra snubben i bastun inte ville gå ut. Han sneglade på mig också.

Tävling alltså.

Kärringar är ofta störtlöjliga när de kommer dragandes med sina världskrig i tjejgänget, men frågan är om inte vi gubbar är ännu värre ibland.

I vanliga fall brukar jag skita fullständigt i håriga araber, men just denna dag så antog jag utmaningen.

Jag satte mig upp. Han såg glad ut, om än besvärad av hettan.

Jag la mig ned på handuken igen efter ett tag. Jag vet att han såg besviken ut, jag behövde inte ens titta.

Han pustade och flämtade. Jag mediterade.

Till slut resta han på sig och gick.

Men bara till den nedre bänken. Han hade armbågen hängande på den övre bänken i en konstig ställning. Som om han fortfarande var på den övre bänken för att hans armbågsspets var det.

Jag låg kvar ett bra tag och njöt.

Plötsligt så klev han upp på övre bänken igen och tittade på mig. Jag kunde knappt hålla mig för garv.

Har han ingen stolthet? Det vore bättre om han klivit ut och försökt låtsas att han aldrig tävlat än att göra så här och bevisa att det var tävling, och att han förlorade.

Jag klev segrande ur bastun ett par minuter senare. Allt jag visste var att han skulle komma ut efter mig mellan åtta (inte för snabbt) och tolv sekunder (för att han höll på spy).

Mycket riktigt. Hade jag tagit tid hade han landat på 9,8 sekunder.

Jag låg och väntade på honom i plungepoolen. Kommentaren var klar ”you know you lost right?”

Men fegisen smet iväg till stora poolen. Hans kompis gick in i bastun. Jag följde efter.

”Are you arabs?” sa jag.

”Yes.” sa kompisen och skrattade glatt. ”I am from Dubai.”

Han avväpnade mig och vann enkelt. Utan att ens veta om att det var en tävling.

Tiga är guld och det var han värd.

På Maltas flygplats dök nästa dåre upp. Egentligen borde jag bara resa jorden runt och blogga om alla dårar jag springer in i. Det skulle vara mycket intressantare än poker och bli en mycket bättre blogg också.

Jag kom från ena hållet i en cafeteria och han kom från andra. Jag var först men det var ingenting denna jänkare la märke till. Trodde inte ens att han såg mig.

Men det gjorde han. Han ställde sig tvåa i kön och körde upp en halvflaska chardonnay i ansiktet på mig.

”Do you think this is any good?”

”No” svarade jag sanningsenligt.

Han tittade på mig med förvånad min, men glömde snabbt bort mig då det blev hans tur.

”four euros please” sa servitören.

”I have never understood the concept of euros” sa jänkaren.

Det är en fantastisk kommentar i all sin enkelhet.

Jag funderare på något skönt att säga men kom inte på den bästa förens senare. ”I know. It would be better if we used dollars all over the world.” Han hade nog tyckt att jag var en mycket klok och sympatiskt människa.

Tiga är guld, men ibland kan talat ord vara ännu bättre.

Servitören undrade om han ville ha ett glas till sin vinflaska.

”No, I´ll drink it from the bottle.”