Bantarvadet med Tegeltaket – Del 7

Tjockis

Det var natten innan vågens avgörande. Jag ville sova, men kunde inte sova. Kroppen vägrade, den sprutade av adrenalin, som att den var rädd att dö eller nått.

Jag inledde en förhandling. Du får en halv deciliter vatten, och jag får sova. Kroppen slappnade av, i alla fall litegrann. Vi hade en deal. Jag tassade iväg till kylskåpet och måttade upp en halv deciliter av det genomskinliga guldet.

Har du sett bilderna från Afrika när det är torka, och det är stora sprickor i jorden? Så kändes min mun och hals. Dropparna letade sig fram genom öknen och fuktade ravinerna. Jag drack så sakta jag kunde och njöt av varje gudomlig tår. Det var det godaste jag druckit någonsin. Ingenting kommer ens nära.

Jag fick två timmars sömn innan adrenalinet sprätte upp mina ögonlock igen. Fram till invägningen klockan tolv avslutade jag med en tre timmas promenad, bastu tills jag nästan svimmade, och trettio minuter i ett solarium.

Hela övningen producerade en ensam droppe svett på min kropp. Jag hade gjort så gott jag kunnat och var redo för vågen. Om jag bara hittade hem.

I väntan på Tegeltaket och hans coach Fågeln tänkte jag på folks reaktioner på de sista dagarnas marsch när de fått syn på mig. De hoppade liksom till, förfärade, nästan rädda. Kanske inte så konstigt, för jag kände hur adrenalinet flöt runt i kroppen konstant.

Kroppen var inställd på överlevnad när jag gick Kungsholmen, Västerbron, Söder och Gamla Stan varv efter varv. ”Du ser helt sjuk ut” sa en väninna jag stötte på. Jag tog det som en komplimang.

Samtidigt satt Tegel och Fågeln i bastun på Friskis & Svettis på St. Eriksgatan och planerade ett V75-system för vinsten i vadet mot mig.

Prick klockan tolv ringde det på dörren. Jag öppnade. Jag blev chockad av hur smal Tegeltaket såg ut. Min första tanke var ”shit, jag kommer att torska”.

Själva tappade de hakan i bröstet. Jag kan fortfarande se det framför mig, hur hakorna bara sjönk, i fritt fall, tills de landade på bröstet. När jag tänker på uttrycket ”fiollåda” kommer jag förevigt tänka på Fågeln där i trapphuset.

Tegeltaket hade gått ned 13,4 kilo och vägde in på 79,7. Han var helt säker på att jag aldrig skulle kunna komma under 70 kilo och om han gick under 80 kilo så var vinsten klar. Procentuellt gick han ned 14,39 procent på tjugo dagar.

Själv hade jag undvikit vågen sista veckan för att inte tappa fokus om det gick bra. Spänd ställde jag mig på den digitala vågen och läste 67,3 kilo. Jag funderade på om det var något fel (min hjärna var inte så snabb som sagt) men när jag såg deras förfärade miner kändes det helt rätt. Jag hade gått ned 12,1 kilo eller 15,24 procent.

Segern var min.

”Är det klart” frågade jag. Törstigare än vad Tegel varit kissnödig tjugo dagar tidigare.

De sa ingenting. De bara stirrade, på vågen, på mig, på varandra, om vart annat, som om de fastnat i en Basic loop.

10 ”Syntax Error”

20 Go To 10

”Är det klart” frågade jag igen och tittade på Fågeln. Han lyckades få fram en liten nick. Hans mun var fortfarande vidöppen.

Jag öppnade kylskåpsdörren och svepte en två liters flaska med vatten. Sedan svepte jag en två liters flaska med fruktjuice. Jag borde tagit tid för jag tror det gick på rekordtid.

De sa inte ett ord. Jag tror ordet är ”mållösa”. Det var ett par roliga minuter innan de vände på klacken.

”Glöm inte din våg” sa jag till Tegel när han skulle gå.

”Ta den” svarade han.

Den står hemma i badrummet än idag och påminner mig om en rolig händelse.

Fast vansinnig. Jag tappade trettio procent i muskelstyrka. Jag gick upp all vikt direkt. Och hur mycket jag förstörde av hjärnan och inre organ vill jag helst inte veta.

Det var jackpottfinal på Oxen den lördagen. Det var kul att gå igenom lokalen. Hade jag fått två lax för alla hakor som slog i brösten hade jag vunnit sexsiffrigt den dagen.

Min aktiekurs steg på Oxen och Tegeltaket och Fågeln hamnade på observationslistan.

Klockan 12.05 drack jag alltså fyra liter vätska. Efter det drack jag ytterligare sex liter vätska innan kroppen kände för att kissa. Då var klockan 22.05.

Det gick dåligt den dagen på poker. Inte helt förvånande kanske. Och jag lovade mig två små ord.

Aldrig mer.