Bantarvadet med Tegeltaket – Del 5

bantning

Vadet var inne på vecka två och Tegeltaket fastade fortfarande. Han frågade hur mycket jag gått ner. Jag ljög. Det syntes att han gått ned mycket. Jag frågade hur mycket. Han ljög ännu mer.

Alla kunde se att viktvadet var klart. Och det glömdes bort. Men de glömde bort mig. Precis enligt plan. Tegel slappnade av och började mumsa sallader.

Själv gick jag och funderade på alla möjliga och omöjliga sätt att gå ner i vikt. Raka huvudet var redan bestämt, klippa naglarna likaså, alla tjugo. Lämna blod lät som 2-3 lätta hekton att bli av med. Men de vill testa för hiv först så jag skulle inte hinna med. Kanske bra det. Då jag planerade att tömma kroppen på vatten, var kanske blodtömning samtidigt inte så bra. Amputering övervägdes men förkastades snabbt.

Lavemang kändes som en klockren idé, ända tills jag kom på att tarmarna ändå skulle vara tomma efter de sista dagarnas fasta. Hur jag än brainstormade kom jag tillbaka till vatten.

Vatten utgör runt 60 procent av kroppsvikten plus/minus 15 procent beroende på ålder och mängden kroppsfett. Ytterligare fördel Tegel alltså, men om min kropp bestod av 60 procent, jag vägde 78 kilo, och jag tömde mig på 15 procent vatten på något sätt så skulle jag bli av med 7 kilo kroppsvikt. Det skulle kanske räcka till vinst?

Nu gällde det bara att lista ut hur man tömmer kroppen på vatten. Att kroppen börjar fungerar sämre redan efter 2 liter, och 3-4 liter anses som en allvarligt och farlig vätskebrist var ingenting att bry sig om. Jag hade ett vad att vinna.

Tegel och jag kände på varandra varje dag den där andra veckan, med en massa frågor, och bluffar till svar. Jag försökte få honom att tro att jag skulle landa på 72-73 kilo, genom att säga att jag trodde att jag skulle landa på 74-75 kilo. Förutom det gamla vanliga att jag gett upp, men att jag i alla fall skulle försöka gå ned för att få någon valuta för vadtorsken.

Tegeltaket sa att han trodde han skulle landa på 86-87 kilon, för att försöka lura i mig 84-85 kilo. Alltså skulle han väga in på 82 trodde jag. Det skulle vara en viktminskning på 11,92 procent. Det skulle betyda att jag skulle behöva väga in på 69,9 kilo för att vinna.

Det kändes inte tryggt, jag var inte ens säker på att det var möjligt. Men jag visste att om jag på något sätt kom under 70 kilo så skulle jag vinna. Det fanns inte på världskartan att Tegeltaket kunde föreställa sig att jag kunde komma under 70 kilo.

Efteråt berättade Tegel mycket riktigt att han och hans coach Fågeln hade diskuterat min möjliga viktnedgång, och kommit fram till att jag omöjligt kunde komma under 70 kilo. Eftersom att jag knappt var överviktig från start.

Men det var värre än så. På Oxen handlade det om att vara en vinnare. Om Tegel skulle vinna vadet skulle min aktiekurs sjunka och hans stiga. Och det är inte som på börsen där en förlust realiseras först när en aktie säljs. För vi spelade varje dag. Det här kunde kosta mer än jag insett från start.

Jag befann mig väldigt långt bort från ursprunget att gå ned i vikt för hälsans skull. Men nu var tärningen kastad och det var allin som gällde. Elva dagar kvar innebar över 4 000 kronor per dygn. Det räckte som motivation.