Bantarvadet med Tegeltaket – Del 4

Tjock herre

Planen var klar. Äta nyttigt och lite första veckan, och träna mycket. Och dricka väldigt mycket vätska för lura kroppen att det alltid kommer mera så att den förhoppningsvis börjar slösa, och sedan tömma den helt på vätska sista dagarna.

Planen var framförallt att lura alla och därmed Tegeltaket att jag redan gett upp. Jag körde på och spelade på poker på klubben som vanligt och lät folk håna mig, och sa att det var kört.

Det stora provet skulle komma på lördagskvällen. Vi hade nämligen personalfest, vi sex delägare och alla som jobbade där. Jag hade styrt upp tex-mex afton på Texas Longhorn på Flemminggatan. En bra idé då, men katastrof nu efter ingånget vad. Då jag är en lika mycket äkta fettsäck som Tegel skulle jag inte kunna hålla mig. Men jag hade en plan för det med.

Sedan kom katastrofen. Tegeltaket och Lena behövde inte åka till Mallis. Resan var inställd. Mitt ess i rockärmen låg plötsligt på golvet. Snacka om utköpt. Fettsäcken skulle kunna fortsätta fasta i flera dagar till. Chansen att vinna kändes obefintlig.

Det återstod bara att lura honom att tro att det var helt klart och att han inte behövde banta så hårt. Du kan den där om Haren och Sköldpaddan. En vecka in på vadet var det dags att sätta den bluffen som sann, inför så många som möjligt.

Tegeltaket visste att han inte skulle kunna hålla sig på en tex-mex afton, så han sket helt enkelt i att komma, och det utan att ens skämmas. Han måste verkligen varit gul.

Jag gick dit och glufsade på som om det hursomhelst var kört. Och sa så till alla som hånade mig för mitt glufsande.

Jag drack 3-4 öl men låtsades som om det var det dubbla. Jag tryckte i mig mycket mat, men det var små tuggor, mycket sallad och ingen ost eller creme fraiche.

Alla som var på middagen kunde se att jag gett. Och alla skulle sprida det vidare på Oxen. Även om det inte behövdes, för Tegels coach Fågeln satt på andra sidan långbordet och sneglade nöjt.

Kommer du ihåg Xenical? Det var ett bantningsmedel som lanserats året innan detta nödens år 1999.

Gubbarna på Oxen var spralligare än Hugh Hefner när han fick höra om Viagra. Xenical var svaret på allas våra böner och var plötsligt i var mans mun. Det fungerar så att det blockerar fett från att tas upp av tarmen och rinner istället rakt igenom. Bokstavligt talat.

Det som kom ut på andra sidan såg ut som motorolja och hade ungefär samma konsistens. Fast svårare att torka bort. Toapapper gjorde inte tricket om du förstår vad jag menar. Och vatten fungerade precis som vatten gör på olja. Det enda som fungerade var att riva sönder gamla t-shirtar och använda. Men vem fan orkar springa runt med en bunt tygbitar i fickan?

Det värsta problemet var att det inte var klart när det var klart, utan det fortsatte att sippra, precis hela tiden. Xenical blev impopulärt lika plötsligt som det blivit populärt. Oljefläckarna var omöjliga att tvätta bort och kalsongkonsumtionen på Kortoxen ökade säkert flera tusen procent i några månader. Om läkemedlet talades aldrig mer.

Förutom av Mungon som tyckte att Xenical fortfarande var fantastiskt. Han kanske körde med blöjor, vad vet jag? Jag vill faktiskt inte veta.

I alla fall så hade jag preparerat kroppen med Xenical innan tex-mex middagen så att jag kunde fullfölja bluffen att jag gett upp viktvadet mot Tegeltaket.

Xenical fungerar så att desto mer fett du äter desto mer olja kommer ut på andra sidan. Det var ingen rolig natt, men det var ett av prisen att betala för att vinna ett vad som inte gick att vinna.