Bankmannen Andy Beal är tillbaka på Bellagio

Andy Beal
Foto: Arkiv

Det var några år sedan nu, Mångmiljardären Andy Beal klev in i pokerrummet på Bellagio och utmanade världseliten på limit texas.

Denna världselit har blivit det för att de tagit stora risker, och både kanske och förmodligen har en skruv lös, eller två. De skramlade ihop allt de hade och gick allin mot Andy Beal.

Miljardären från Texas hade dem på fallrepet och låg över tio miljoner dollar plus innan allas vår superhjälte Phil Ivey satte sig ned och räddade gänget genom att vinna 16,6 miljoner dollar i en tredagars headsupbatalj, som måste betecknas som episk.

Pokergänget slutade ordentligt plus, satsade pengarna på Full Tilt Poker, och pokerhistorien ändrades för evig.

Rätt nyligen berättade jag att historien kunnat ta en annan vändning om Erik Sagström, som då ansågs som bäst i världen på spelet i fråga (i alla fall på nätet) hade gett Andy Beal lektioner.

http://www.pokerlistings.se/visste-inde-nordarna-att-limit-texas-redan-var-lost-237289

Spelet är alltså nu matematiskt löst, enligt forskare för någon månad sedan. Inte långt senare, i förra veckan faktiskt, så dök Andy Beal upp på Bellagio igen och för att söka revansch. Kan det bara vara en tillfällighet? Det har jag svårt att tänka mig.

Förra gången det begav sig var jag i Vegas och såg Chip Reese spela headsup mot Andy Beal. Mörkarna var 50 000 – 100 000 dollar och det smällde som fan som det alltid gör i limit texas. Jag har aldrig varit en railbird men det spelet var det värt att glo på. I alla fall tills jag fick min plats på 10-20.

Då satt de på gräddhyllan inne i hörnet. Det var innan Bobbys Room byggdes. Förra veckan så var det där de spelade, 100 000 – 200 000 limit texas, och jag kan tänka mig att det smällde som fan igen.

Det var headsup som vanligt, Beal mot Brunson, och railbirdsen fick dregla utanför med tungan mot fönstret.

För några år sedan försökte jag lansera ordet ”skrankfågel” som en svensk motsvarighet till railbird. Det flög inte, och det tycker jag var synd, jag är nämligen rätt nöjd med uttrycket fortfarande. Tillbaka till historien.

Doyle Brunson satt bredvid och tittade på som den enda railbirden tillåten i Bobbys Room. Det var nämligen hans son Todd Brunson som spelade. Och med de nivåerna så tror jag pappa Doyle var mer än bara en railbird. Han var nog med på ett litet hörn också.

Den här gången har alla mobiltelefon, kamera och internet på sin telefon, samt twitterkonto. Skrankfåglar över hela världen kunde få hänga med i händelsernas centrum. Skrank rimmar på pank, det är en av anledningarna till att Skrankfågel är ett sådant bra ord.

Det bästa med att ha varit i pokerrummet denna historiska natt är att fått se hur resten av pokerspelarna skulle bete sig. De skulle låtsas vara ointresserade, och faktiskt vara det. Eftersom de själva spelade. Spelare är i sanning en väldigt intressant art att betrakta och studera. Och hänga med, om man skalar bort alla bad beat storys och låneförsök.

Jag tror att Andy Beal, som är smart som fan, har pluggat in matematiken i spelet, nött som fan, och nu spelar nära spelteoretiskt optimalt. Det kan bli en intressant och lång match. Förra veckan var såklart bara första ronden.

Limit texas är ett relativt lätt spel så världseliten spelar nog nära optimalt också. Det är stor standardavvikelse och Beal har en oändlig rulle. Det kan med andra ord bli en väldigt lång match.

Om bara Beal kan undvika tells så kan man säga att han spelar som en robot. Det är så han vill spela, och då är det här faktiskt den riktiga matchen mellan människa och maskin. Och det kommer att ta månader att avgöra. Beal är favorit för han har variansen på sin sida.

Första ronden vann Todd Brunson. Undrar om han hade svårt att sova efter att ha vunnit fem miljoner dollar på en sittning?