Bambi - har inte stått på ett par grillor på 25 jefla år

Skriven av:
30 Januari 2013
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
skridskor

Lätt! Astrid fick ett par fina skridskor och hjälm av sin morbror Azad på Julafton.

Jag tänkte flera gånger att hon måste få komma ut och åka på dom där.

Hennes pappa är gammal hockeydomare och kan väl ta ut henne? Nej det har han inte gjort än.

Så i helgen började jag tröttna på att dom där skridskorna skulle fortsätta stå oanvända i hallen och häckla mig varje gång jag såg dom.

Men problemet är att jag inte har stått på ett par grillor på 25 jefla år. Helveti, det är mikket lång tid ju.

Plus att, när jag var barn så var det enda som vi maskrosbarn stod på, vad beträffar isar, var fotbollsplaner som hade frusit till, mer eller mindre.

Det var mer sand än is på dom, så att säga. Det var, vad jag var van vid. Men jag kommer ihåg känslan.

Mina fina vita prinsesskridskor.

Till saken hör ju den att vi alltid tittade på konståkning på TV. OS, VM, you name it.

Min pappa tyckte att det var fint och det tyckte vi också. Ansiktsuttrycken på dom tävlande när dom satt och väntade på domarnas utlåtande. Ishockey och gymnastik var andra favoritgrenar.

Sen stod man där själv. På en knagglig is. Snorig, lite halvfrusen men taggad till tårna.

Och vilken prinsessa jag kände mig som. Jag vågar inte tänka på hur jag egentligen måste ha sett ut när jag gjorde mina piruetter. Men jag övade, övade och älskade det.

Sen kom en massa andra saker mellan. Basket, teater, musiken, med mera.

En dag skulle jag ställa mig på isen igen. När jag var 18 nåt. Men då stod jag plötsligt på en RIKTIG is.

Spegelblank. Och kunde knappt stå. Ramlade hela tiden. Den var för hal, den var för fin för mig.

I söndags så var det dags igen. Trevande, lite rädd för att ramla.

Men det gick bra och Astrid var själaglad.

wp mig

dilba

Vänligen fyll i all information som efterfrågas!

Det blev fel när kommentaren skulle sparas!

Du måste vänta i tre minuter innan du kan kommentera igen

Kommentar tillagd. Tack!

dilba 2013-01-31 05:01:55

Tack Dennis,

Ja vi åkte runt och höll handen några stunder.
Episkt. Och då hon är lika mycket känslomänniska som sin mamma så går vi upp i dom där ögonblicken.

Kärlekshav som en god vän till mig beskrev dom där stunderna med sina barn.

dilba

Dennis Söderlund 2013-01-30 12:46:35

fint skrivet jag var inte heller någon is älskare när jag var liten
kommer ihåg att jag bara kunde åka rakt fram och inte kunde jag stanna heller så min hockey begåvning var en aning begränsad
men djä--- vad kul man hade ändå hoppas att din dotter hade roligt och fick några bra minnen som hon kan berätta om när hon blir stor