Bad Beat Bonus

Bellagio pokerrum i Las Vegas

Jag hade landat, jag hade shoppat, och jag hade tagit hand om mina tjejer. Det hade gått två dagar och två nätter, det hade blivit pizza till frukost, och det var dags för poker.

Allt var som vanligt när jag klev in på mitt gamla kontor i pokerrummet på Bellagio. Dealers har blivit floor och fetare. Regs har blivit tystare och gråhårigare. Men annars var allt som vanligt.

Om du inte gillar bad beat stories kan du sluta läsa nu.

Planen var en mjukstart och jag fick en plats direkt på 5-10. Jag tog bb innan jag ens fått marker och det var igång. I tredje handen fick jag QT i hjärter på knappen på sex man. Jag höjde upp till 30 och fick syn av höga mörken.

Floppen kom J,9,3 med två hjärter. Gubben donkade ut 60. Jag slog om till 160. Han synade. Vi har spelat en hel del tillsammans, men om du frågar honom har vi nog aldrig setts.

Turn var en svart trea. Jag betade 200. Han checkraisade mig allin. Den såg jag inte alls komma, och undrade hur min spindelkänsla på floppen kunde vara så fel.

Rivern var blank. Gubben hade A3 - off för extra hån såklart - och jag fick gräva i fickan. Rebuy.

Ett varv senare var det dags för nästa massage. En ung stjärna med hörlur höjde upp till 40 utg med sju spelare. Jag ville lägga mig, men spindelkänslan tvingade mig att syna med T9. Knappen slog om till 110. Spindelkänslan sa att det bara var en squeeze, men jag sa ”håll käften” och förberedde mig för kast, även om utg skulle hitta syn

Lilla mörken synade. Utg synade. Just when I thought I was out they drag me back in.

Vi var alltså fyra som såg floppen komma A,J,2 med två klöver. Det blev rundcheck.

Turn var spader åtta för dubbla färgdrag. Ingen verkade vilja ha potten så jag betade 200. Alla la sig fram till utg som hittade syn. Han borde vara väldigt polariserad här tycker jag. Antingen ett 12-outs drag eller ett halvdassigt ess som han planerar ett hero call med.

River var spader två och han checkade. Med tio hög var en bet ett tvång. Eftersom han var så polariserad så betade jag bara tre hundra istället för att gå allin med nästan 700.

Han gjorde en grimas som om han var slagen och började steka. Efter tre minuter hittade han synen, under protest. När jag visat upp min bluff visade han upp 6,2 i ruter.

När jag råkar ut för något sådan är min första tanke att han sett min hand eller har en monstertell på mig. Men det var inte fallet så jag måste anta att han bara är en superstjärna.

Varför han definierat mig som fisk vet jag inte. Kanske för att jag inte köpte in för fulla 1 500 dollar, eller kanske för att jag tog höga mörken istället för att komma in bakom och posta på hijack. Det är säkert en dollar, eller till och med mer, jag slänger iväg i väntevärde med ett sådant spel. Extremt fiskigt med andra ord.

”You where suited right?” sa jag när jag var klar med min analys.

”Yes, but it does not really matter.”

”It does… preflop.”

Spindelkänslan sa åt mig att byta plats från stol 4 till stol 5, som nu var den enda lediga platsen kvar. Jag avböjde. Snubben som satte sig där postade på hijack och fick in allt på turn med färgdrag som köpte ut toppset med på rivern för en skön uppdubbling i första handen.

Jag undrar hur det känns att få en bra start i poker? Men om jag spelar i femton år till kanske jag en gång får veta.

Det fanns en ytterligare stjärna vid bordet som också ville karva sig en fet bit av mig efter att hans vän ägt mig med sex-två i ruter.

Den stjärnan har jag spelat med förut också, men om du frågar honom så har vi nog aldrig setts. Jag höjde upp från mellanposition med 44 och han försvarade lilla mörken med 87 off.

Jag visste inte vad han hade såklart, men redan här visste jag att han skulle floata floppen som den konstnär han är. Extra passande att hans namn är Art måste jag säga.

Vi var två som såg floppen komma Q,5,3 regnbåge. Jag betade 40 och han synade. Turn var en åtta och det blev checkat. Rivern var en dam, och det blev checkat.

”You missed a bet on the river” sa jag.

”Yeah, but i hit the nuts on the turn” sa Art the artist.

Den allmänna åsikten är att pokerspelare är bättre än någonsin. Jag säger att de är sämre än någonsin.

Det hade gått trettiofem minuter. Jag hade spelat tre händer. Och jag låg 1 700 back. Som vanligt med andra ord.

Sedan fortsatte det på min Yellow Brick Road of Urin. Bland det mer oförskämdare kan nämnas när jag försökte stjäla en pott på floppen och fick backdoor färg och hålpipadrag som tvingade mig att beta turn också. Gubben som dubblat upp mot mig förut slowspelade och betade pott på rivern när jag missat allt och checkat med sex hög. Elva outs för en uppdubbling mot hans set alltså.

Det var en pott som var ännu oförskämdare, som jag tänkte skriva om, men som jag glömt bort. Tack för det kanske.

Den näst största potten jag vann för dagen var när jag höjde upp preflop med T9, betade flopp, checkraisade turn, och gill allin på rivern som bluff. Där skrapade jag ihop närmare fem hundra dollar.

Den största potten för dagen var när jag gjorde en hjältesyn på rivern, återigen med T9 faktiskt, och skrapade ihop närmare sju hundra dollar. Men det blir inga detaljer om den. Det gäller att vara ödmjuk så att man inte får en sådan där dryg image, särskilt så här i juletider.

Fem hundra dollar back efter fem timmars massage. Det får jag vara nöjde med - antar jag.

En annan europé - fast ung, proffs och apnörd - satte sig ned och sa att allt var som vanligt efter att ha varit borta i sex månader. Han köpte in sig för 1 500 dollar. La sig i en halvtimma. Floppade toppset. Dubblade upp. La sig i en timma till. Vann en fin pott. La sig i en halvtimma igen. Reste på sig och gick.

Han hade suttit tyst i två timmar, men sa plötsligt ”good luck” till oss när han gick. Han tror att han lärt sig att vara trevlig och social mot oss fiskar. Jag gissar på att det där ”good luck” när man går är något han läst i en bok.