Årets utköp idag skedde redan förra året

himmel

Med tanke på att jag plussade trots kortkyla och floppohyra i årets första sittning så kändes det rimligt att jag skulle kunna börja året med att bokföra 20-25 plussittningar i rad.

Tyvärr sprack det redan den andra sittningen igår natt.

Som vanligt mumsade jag i mig en massa små potter som ingen ville kämpa om. Sedan fick jag JJ och slog upp till 50 på den spanska grisens limp.

Ett av de sämre proffsen slog upp till 240 från sb. Han räknade sin stack noga så jag visste att han inte skulle lägga sig med drygt 400 kvar. Hans range satte jag på 99+, AK och en del AQ.

I liknande fall så gillar jag att bara syna med en pottbet kvar för att kunna ducka resten med ett ess på floppen. Det är väldigt ofta de sitter med exakt AK här. De stoppar in om de missar och jag kan lägga mig om de träffar.

Problemet denna gång var att han låg ordentligt back och var i gunga. Han skulle nog stoppa in även med TT och 99, vilket skulle vara katastrof för mitt väntevärde om jag la mig felaktigt. Alternativet att han skulle ge upp med de händerna är lika illa.

Med tanke på att han höjde så mycket så trodde jag inte speciellt mycket på AA, KK eller ens QQ. Jag borde äga hans range och stoppade in. Blixtsyn såklart.

Floppen kom A,T,9 och absolut mördade min hand. Han satt på AK och jag fick börja om igen.

Den största potten för dagen fick jag när jag synade ned en pottbet på rivern på 300 från den spanska grisen. Men senare fick han revansch i en trebetad pott preflop mellan oss två. Det var svårt att slinka med mina damer mot hans kungar med floppen nio hög.

Han lämnade mig med en tredjedels stack kvar vilket måste betraktas som en gåva med griseknorr. Det hjälpte inte då resten åkte iväg rätt snabbt efter det. Det var en timme kvar men värdet var noll så jag åkte hem och lekte Coco från 03.15 till 05.30. Hon trodde att det var party, vägrade sova, och dansade på mamma för att få igång henne.

Det var inget bra bord igår igen. Fyra av fem spanska proffs satt med iPad och följde livestreamen från finalbordet i PCA på Bahamas. Den spanska grisen har troligtvis inte upptäckt internet än då det inte kommit till den bergsby han kommer ifrån. Han leker nog som vanligt med får och getter däruppe, som det svin han är.

Ett rumänskt proffs med perfekt amerikansk brytning dök upp. Jag har sett honom förut. Han följde också PCA via sin iPad. Han berättade för oss andra att han nått ett finalbord i WPT. Ingen var imponerad, men tyvärr spelade han solid poker.

Jag ville inte vara en partypooper och kopplade upp livestreamen jag med. Om PCA-finalen blir det ett separat inlägg.

I morse var jag ändå glad. Jag var nöjd med mitt spel. Det händer inte så ofta och mer än så begär jag inte av mig själv.

Men sedan fick jag ett telefonsamtal från frugan som gjorde mig ledsen. Michel var död.

Det är nästan exakt tre år sedan. Himlen var blå och solen sken när vi träffade honom för första gången. Han var portvakt och chef över bostadsområdet där vi har haft en lägenhet sedan den dagen.

Ryssar och andra som bor här trodde att han var en vaktmästare, och att det är något fel på det.

Men vi klickade med Michel direkt. Det är någonting speciellt med min fru. Folk älskar att umgås med henne och dras till henne som bin till honung.

Vi blev vänner med Michel. Han fick chockladdoppade havrekakor från IKEA och snaps till jul. Från Vegas tog jag med t-shirtar som han gillade. Han fattade nog aldrig vad ”Deep Stack Extravaganza” var för något men kvaliteten var bra och det är tanken som räknas.

Michel gillad mig men det var Anna som var favoriten. Tills Coco föddes. Michel var fransman och kände sig mycket hedrad av att vår dotter fått ett franskt namn.

En dag tidigt i höstas försvann han. De sa att han låg på sjukhus. Vi tänkte besöka honom, men du vet hur det är.

Efter två månader var han tillbaka och hans jättemage hade nästan försvunnit. Han hade haft stora problem med magen på något sätt.

Hans engelska var dålig och min spanska var ännu sämre så jag fattade aldrig vad han drabbats av.

Det spelade ingen roll. Han var tillbaka, lika glad som vanligt, och han strålade alltid lika mycket när Coco vinkade till honom.

Innan jul så försvann han igen. Han har haft längre semestrar tidigare, men efter ett par veckor så blev vi oroliga. Vi frågade de andra vakterna men fick inget svar.

Idag fick Anna svaret av mäklaren. Michel var död. Och har så varit i nästan en månad. Tidigare hade han haft magcancer, men vad han dog av vet vi inte. Det spelar ingen roll.

Efter Annas telefonsamtal så försvann mitt goda humör och det stora vemodet rullade in. Vi fick fina ögonblick tillsammans med Michel men nu är allt slut. Förmodligen är även begravningen över.

Livet rullar alltid vidare. Precis som en pokerturnering. Någons marker tar slut. Vissa nickar åt honom, han kanske får ett handslag, men han är egentligen redan glömd.

Har du någon gång tittat tillbaka över axeln på bordet du precis tvingats lämna? Det är som att du inte existerar, som att du aldrig har gjort det. Det sista minnet av dig är någon som staplar marker, men snart har de försvunnit in i hans stapel, och du finns inte längre. Sorgligt på något sätt.

Men vad ska vi andra vid bordet göra? Vi har redan fått nya kort. Och vi spelar alla på tid. Ju.

Det svider i halsen när jag skriver det här, och jag inser vad som känns rätt.

Sprit.

Det får bli en skål till Michels ära ikväll. Jag ska lyfta nubben mot honom i himlen som en hyllning till en levnadskonstnär. Jag vet att han kommer le. Och be mig kyssa Coco i pannan från honom.

Ikväll tar jag mig en sup och kryddar den med en tår.