Årets bad beat

mrpoker8

För en månad sedan fick jag tugga en tung enoutare i en 2K pott, men det är ingenting mot vad jag fick tugga igår.

Det finns ett privatspel som ska vara bra. De spelar lördagar och måndagar. Jag har varit sugen att testa fiskelyckan där en längre tid.

Spelet är hälften Texas hälften Omaha med mörkarna 1-2 euro. Det är lite smått för mig men det skulle kunna var bra med straddlar, djupa stackar och vilt spel.

Resan dit tar 30 minuter och är den riktiga anledningen till att jag inte orkat utforska stället trots att jag känt till det i över ett år.

Igår tankade jag bilen full och åkte till slut dit.

Det var en gammal nedlagd bar som de dragit för gardinerna på och ställt in tre pokerbord.

Det var välskött och gemytligt.

Jag hade klätt upp mig med hawaiiskjorta och rustad till tänderna med oneliners ringde jag på dörrklockan. Jag började med att beställa en öl.

De tyckte nog alla att jag var en fin kille och välkomnade mig tillbaka.

Spelet var soft. Och då menar jag verkligen det.

Det flesta potter var limpade innan flopp.

Jag spelade i sju timmar och det förekom bara en enda trebet preflop på hela tiden. (Det var förövrigt jag som gjorde den i Omaha. Gubben med 7,5,5,2 i kortlekens alla färger kunde naturligtvis inte lägga sig och floppade fyrtal.)

Det förekom också bara en enda checkraise på de sju timmarna. (Det var också jag som gjorde den när jag glömde bort mig på turn.)

Förr i tiden ansågs checkrasie vara oetiskt i vissa sammanhang. Jag har läst att det till och med var förbjudet i vissa privat spel.

Om man inte kan slå ett sådant spel så fattar man ingenting om poker.

Om man inte spelar Omaha förstås.

Om man inte fattar att Omaha är ett riktigt skitspel så fattar man verkligen ingenting om poker.

De spelades poker på grannbordet också. Jag vet inte nivån men snittstacken på 40-50 euro var tillräckligt avskräckande.

På det bordet satt en dam i obestämbar ålder och deltog i samtalet vid vårt bord.

Kathy, som hon hette, behövde låna en laddare till mobilen.

Mobilladdare har enligt min erfarenhet aldrig haft en annan färg på sladden än svart i hela världshistorien. Tunna är de alltid också.

Men det var för svårt för Kathy och hon drog ut den vita, feta förlängningssladden ur väggen istället. Vilket resulterade i att TV:n stängdes av.

När David, som har klubben, satte på TV:n igen valde han fel kanal.

Spelet jag spelade går inte att förlora i, men det är rätt tråkigt att spela så jag hade tittat på TV under hela sittningen.

Det var en musikkanal som visade nittiotalets 100 bästa låtar.

Den som inte vet att nittiotalet är det sämsta årtiondet avseende musik sedan trettiotalet vet ingenting om musik.

Men de hundra bästa låtarna är fortfarande rätt bra såklart.

Jag hade avnjutit godbitar som ”U cant touch this” med MC Hammer, ”Mmmbop” med Hansons, och ”Ice Ice Baby” med Vanilla Ice.

På Tv:n sjöng Madonna ”Vouge” som var nummer elva på nedräkningen. Det började alltså äntligen bli spännanden när Kathy drog ur sladden.

När David satt i sladden igen valde han att sätta på en annan musikkanal. Den visade ”Ultimate Boys”.

Det var en oändlig kavalkad av BSB (Backstreet Boys), NKOTB (New Kids On The Block), och NSynk.

Jag får verkligen hoppas att det var årets utköp för jag kan inte tänka mig något värre.

Pokern gick åt helvete efter det. Inte helt förvånande.