April april din dumma sill

Ken Lennaard small

Att lura någon är rätt enkelt.

Att lura någon utan självdistans och humor är lätt som en plätt.

Att lura någon som litar på en är lättast av allt.

Det är alltså ingenting att slå sig på brösten för om man lyckas dra någon vid näsan.

Även om jag tyckte att det var riktigt kul när självhatarna räknade ner timmarna igår tills jag skulle sluta blogga.

Dagens hemläxa till dig är att tänka igenom vilka som är mest lättbluffade vid pokerbordet, och varför.

Att lura någon den första april är rätt svårt. Särskilt när man väljer att göra det extra svårt för sig själv genom att försöka göra det på eftermiddagen som jag gjorde.

Del ett var att lägga ut en nyhet som är så sjuk att alla måste förutsätta att det inte är sant.

http://www.pokerlistings.se/stenhard-betting-pa-duvrace-i-oklahoma-97998

Men de som orkade klicka på youtubelänken såg att det var sant och inget aprilskämt. Tyvärr.

Del två var att lägga det på en nivå så att det skulle kunna tänkas vara sant. Men med vissa detaljer som borde höja på ögonbrynen och göra det läsvärt.

http://www.pokerlistings.se/tack-foer-denna-gang-56424

Det verkar som att en hel del gått på mitt aprilskämt och jag utnämner det till mitt bästa någonsin.

Detaljen när jag motsäger mig själv borde fått en del ringklockar att plinga tycker jag.

Men tydligen inte hos alla. Läs kommentarerna under inlägget.

Byling fick mig att skratta högt när han nästan kissade på sig av lycka över att jag motsade mig själv. Även om det inte gills att lura honom då han är kommunist.

Sista kommentaren när jag tackar mig själv tycker jag också borde vara en ledtråd, men tydligen läser man det man vill och mina belackare fokuserade på bitterheten i texten.

De läste mellan raderna och trodde att de insett någonting.

Och firade säkert med en Jägermeister eller fem.

Tack dock till alla som hade något snällt att säga.

Ibland känns det som att jag får mer energi av vissas hat, när det är er uppskattning som borde vara den riktiga drivkraften.

Jag lovar er att skärpa till mig på den punkten.

Men självhatarna förstår jag verkligen inte.

Om de tycker så illa om mig så att de till och med vill ge mig stryk, varför läser de vad jag skriver? Och varför hänger de i kommentarsfältet hela dagarna?

Om jag kände som de tror att de gör om undertecknad så skulle jag totalt skita i den personen. Jag skulle inte läsa vad han skrev, och jag skulle definitivt inte ta en diskussion med idioten.

Min analys är att de varken ogillar eller hatar mig. Jag är bara ett surrogat för mannen i spegeln som de inte orkar titta på.

De får fortsätta att irritera sig på mig för jag ska inte sluta blogga på minst en månad till.