Anton Wigg – en ung veteran

Anton Wigg Twitter
Anton Wigg (Foto: Privat, Twitter)

Jag mötte en ung Anton Wigg för första gången för några år sedan, jag tror att det var under den numera defunkta turneringsserien EMOP i Estoril. Han gav då ett lite kaxigt men ändå sympatiskt med glatt intryck.

Idag är Anton trots sin relativt unga ålder på 28 år en av tourens veteraner. Han spelar många av de stora europeiska tävlingarna och sin största framgång hade han när han vann EPT Köpenhamn 2010 för ca 4,5 miljoner kronor. Totalt har Anton spelat in runt 17 miljoner i liveturneringar. Förutom sina framgångar vid den gröna filten är han en av de största vinnarna i turneringar online och har dessutom varit ambassadör för Svenska Spel.

Nyligen tog Anton ännu en fin skalp live då han vann ett sidoevent under IPT Malta, 6–handed Turbo NLT, för det fick han 53 000 euro och på min fråga om han kunde tänka sig en intervju svarade han glatt ja. Vi träffades på ett gemytligt café på söder i Stockholm och höll intervjun under tiden jag drack kaffe och Anton åt en hälsosam soppa.

Jag har under årens lopp intervjuat många spelare, på alla nivåer, och märkt att somliga av dessa har varit väldigt måna om att man inte ska ställa frågor vars svar kan få dem att inte framstå på bästa sätt. Men inget av detta märks av hos Anton. Han är väldigt rättfram och svarar utan att tänka på hur andra kan tänkas uppfatta svaret vilket jag tycker inger förtroende.

Hur länge har du spelat som proffs?

– I snart tio år, säger Wigg.

Du har ju spelat ett otal turneringar och har stor erfarenhet av spelare, hur många av de du möter tror du skulle klara av att vara pokerproffs?

– Det är relativt. Hade du frågat för fem år sedan hade jag gett ett svar, hade du frågat för tre år sedan hade du fått ett svar och hade du frågat om förra året hade du fått ett svar.

Om du dels ser det historiskt då och dels idag?

– Om man ser totalt på de man spelar med idag i säg € 1k+ turneringar så är väl 60 – 65 procent proffs och 15 procent av dem skulle inte ha klarat sig ens för fem år sen.

– De har inte psyket för livepoker, de kanske festar för mycket och för mycket grejer runt om, de är för oseriösa helt enkelt. De resterande 50 procenten skulle lätt ha klarat sig för fem år sedan, det var väldigt softa games då. Idag kanske 25 procent klarar sig.

Du nämner turneringar med höga inköp, hur är det spelar du några billigare också, säg 100 dollars eller liknande?

– Live? I så fall nej. Inte för att jag vill verka sådär men det är slöseri med min tid. Det är väl om en polare skulle anordna något, för skojs skull poker liksom Jag skulle också kunna åka till kasinot och spela en 2k (reds anm: svenska kronor) turnering för att träffa lite polare och hänga en stund.

– Men jag ser mitt jobb som jobb och lägger ned rätt mycket tid på både plugga och arbeta. Det är ett litet företag och det är bättre att ha en bra omsättning och en bra återbäring liksom. 

Apropå detta med tid, hur mycket tid lägger du ned på pluggandet och jobbandet per månad?

Anton Wigg i Köpenhamn
Anton Wigg I Köpenhamn (Foto: Neil Stoddart)

– Det är olika. Under sommaren kan det vara väldigt lite då man kanske är ute på en resa eller på någon festival eller hänger med familjen. Under vintern grindar man väldigt mycket.

Skulle man kunna säga att du säsongsarbetar?

– Ja lite så. Under de här månaderna kanske man ligger på 60 – 70 timmar i veckan. Det beror på om tjejen kommer över från Toronto eller så, då kommer jag inte att jobba lika mycket utan kommer att tillbringa tid med henne. Men nu när man är gräsänkling är det bara att jobba på.

Hur träffade du henne?

– Vi träffades faktiskt i Vegas. Hon var kompis med tjejen till en av mina kompisar. Men där träffades vi bara och det var inte mer med det, vi dejtade inte då. Utan det var när jag åkte till Toronto och hängde med mina kompisar där som jag träffade henne på en Jazz–festival. Sedan dess har vi hängt till och från under fyra år men vi har bestämt att vi vill se vart det tar vägen.
 

Eftersom jag själv har erfarenhet av och därmed vet hur svårt det är att få distansförhållanden att fungera frågar jag hur de har tänkt bära sig för att ta reda på det?

– Ja det vet jag inte riktigt, jag vet bara att jag inte vill ha ett distansförhållande en längre tid. Det går helt bort, en del av mig kommer att vara olycklig 75 procent av tiden. Det beror lite på hur mycket hon gillar Sverige och ifall hon flyttar hit.

– Jag tror inte att jag i en förlängning kommer att flytta till Toronto. Jag kan inte tänka mig att vara där en längre tid, jag gillar Stockholm för mycket, det är mitt hem.

Anton har alltid gett ett hälsosamt intryck med god fysik men jag noterar att han nu ser ut att ha tagit det till en ny nivå?

– Jag går på gymmet när det finns tillfälle. Tar långa promenader, skär ned på socker och försöker äta vegetariskt så mycket jag kan. Jag gillar nog fortfarande öl lite för mycket, det är nog min last. Jag har funderat mycket på hur jag vill att mitt liv ser ut och gjort en plan.

Hur menar du?

– Att jag har en vardag som fungerar med hur jag ser på min egen utveckling och att jag gör saker som jag mår bra av, träningsformer och ett spelschema som passar mig.

Är det här för en viss period, eller tills du uppfyller vissa mål eller så?

– Nej, det är så jag vill leva mitt liv. Jag skulle vilja få igång konditionsträningen, den är inte där den borde vara, och jag vill tappa två – tre kilo fett och ersätta det med muskler. Men det är svårt med allt resande och hur mycket tid man har att träna beror på hur det går i turneringarna osv. och det är långsiktiga mål. Men det här är träningsperioden så det är bara att sätta igång att köra.

Jag vet att vissa spelare, speciellt de som har grindat länge, har svårt att komma in i ”arbetsmode” och frågar hur pass lätt eller svårt det är för Anton.

– Jag vet inte riktigt men jag har försökt forma mitt liv efter det att jag är pokerspelare. Jag har gjort det valet att jag spelar poker. Om man börjar från början så spelade jag poker för att jag spelade poker. Det gick väldigt bra och gav mig väldigt mycket frihet. Men det är svårt att hantera all den friheten, det att ”jag kan göra det jag vill hela tiden” som ung.

Anton Wigg
"Har försökt forma mitt liv" (Foto: PokerStars blogg)

Menar du som att man får lite hybris?

– Jag skulle inte vilja säga hybris utan det är som en naturlig reaktion på att ha så mycket utrymme. En sådan situation leder nästan hundraprocentigt till att man får någon form av en livskris "vad ska jag göra med mitt liv nu?".

– Jag hade en intressant diskussion med en kompis som sade ”Jag spelar poker det är det jag gör, det är min identitet.” Och det rimmade väldigt bra med det jag hade tänkt kring hur jag såg på mig själv och mitt yrke.

För mig låter som om Anton identifierar sig med sitt jobb och jag frågar: är jobbet du?

– Nej det skulle jag inte vilja säga utan snarare att jag har valt att själv ha den rollen som pokerspelare. 

Jag är dock inte helt nöjd och tycker trots svaret ovan att det låter som om han faktiskt identifierar sig med sitt arbete. Något som för mig är främmande eftersom jag personligen anser att ett jobb är ett medel för att nå ett mål. Sen kan målen variera från att handla om pengar, till frihet i form av att man är sin egen chef, till makt osv. men är för mig är ändå jobbet i slutändan bara ett medel och inte målet. Anton kontrar dock blixtsnabbt med:

– Det är inte målet, det är resan. 

Bra så! Men anta att poker försvinner säg redan imorgon, t.ex. p.g.a. lagstiftning, vad tror du då skulle hända?

– Klart att det skulle innebära en stor omställning. Om poker skulle upphöra imorgon skulle jag få omvärdera allt jag gör, min värld skulle ändras och jag skulle få helt andra förutsättningar och ett helt annat schema att jobba efter. Sådana stora omvälvningar gör skillnader på vad man gör och därefter hur man ser på saker och hur man mår, vilket schema man har är ju viktigt.

– Jag funderar helst på vad jag ska göra efter pokern. Kanske driva restaurang men antagligen inte i Sverige eftersom det är en tuff miljö att driva en restaurang i här. Eller kanske jobba med kost och hälsa.

Det skulle kanske inte bli så mycket resande då om du inte blir tennistränare eller dylikt?

– Antagligen inte, om man nu inte är superpopulär och åker på konferenser o liknande. Men poker är väldigt likt tennis.

Är du bra på någon sådan sport?

– Jag är väl hyfsad på bollsporter överlag. Jag gick på fotbollsgymnasium och spelade hockey som målvakt tills jag var nitton på ganska hög nivå. Jag hade väl talang men inte motivationen att lägga ned all min tid på träning så som jag gjorde när jag låg på topp.

Tappade du den motivationen före eller efter det att du började spela poker?

Anton Wigg
Anton Wigg (Foto: PokerStars blogg)

– Det var före. Men som sagt det var detta med träningen i kombination med lite dåliga tränarupplevelser och skador som gjorde att jag lessnade lite. Men det var nog mest min egen motivation som brast. Att ligga på topp i idrott kräver extrem träning och jag tror inte att jag hade det i mig för annars hade jag gjort det.

Vi pratar en stund till om sport och spinner vidare på detta med vikten av ett bra psyke för att kunna lyckas. Poker skiljer sig dock från många andra sporter i det att motgångarna under t.ex. ett spelpass kan komma väldigt tätt och väldigt snabbt och detta trots att man kanske har spela rätt. Vilket påverkar en mer eller mindre psykiskt.

Hur hanterar ett proffs som Anton detta?

– Det är på många olika plan. Jag befinner mig i en situation där jag kan förlora under väldigt lång tid utan att det slår på mig finansiellt. Jag har backers och jag känner inte att jag behöver ändra om mitt spel, jag blir inte lika påverkad av resultaten som jag hade blivit om jag hade spelat helt själv.

– Jag förväntar mig inte att vinna även om jag vet att jag är en vinnande spelare, jag tycker att det är väldigt viktigt att skilja på de sakerna. Jag har gjort detta så länge så att jag har gått igenom det här men det är klart, det är inte kul att gå omkring och jobba en längre tid och inte få någon lön för mödan.

– Klart det suger att backa i tre månader och man kommer till en punkt där man kokar. På senare år då jag är fullt medveten om vad som sker med mig och vet att jag är snortiltad så tänker jag: "okej jag är tiltad, vad gör jag åt det?"  

Ja, det är det som är frågan och då detta är en av de viktigaste frågorna man måste bemästra som pokerspelare ber jag Anton berätta hur han tacklar det.

– Ja det gäller att vara lite meditativ. Det gäller att vara medveten om sin situation och fatta läget hela tiden,  att inte bara vara tiltad och spela dåligt. Man är ju människa och det gäller att låta ens känslor gå igenom kroppen, det är helt orimligt att vara en kall robot. Det är kanske något bra att vara i poker men samtidigt tycker jag inte att är eftersträvansvärt i livet.

– I början så lärde jag mig att stänga av allting men det var också något som spillde över på mitt privatliv. Jag var ganska kall och blasé över mycket. Det är ett tråkigt mindset överlag och det är något jag har jobbat med mycket. Men det är svårt att ge några tips, alla är sin egen individ och alla har sitt sätt att hantera sina känsloproblem på.

Somliga kan ju bli väldigt destruktiva i sitt beteende när det går dåligt för dem och spendera massor är det något Anton känner igen hos sig?

– Nej, jag har ju vissa mål med pokern gällande min familj och investeringar och då vill jag inte spendera pengar som jag kunde ha använt på ett bättre sätt. Däremot om jag vinner något stort då kan jag gå och köpa nya hörlurar eller en ny mobiltelefon eller liknande, något jag har behövt ett tag. Men under perioder det går dåligt gör jag tvärtom, jag blir nyttigare, jag tightar till mig. Det känns bra att ha det mindsetet.

Anton exemplifierar genom att berätta en liten anekdot.

För några år sedan hade jag en ganska fin cykel och kom hem en dag lite tankspridd, satte på låset och gick upp. Sen när jag kom tillbaka var bara låset kvar, jag hade bara satt den över sadeln. Efter det så köpte jag inte en ny cykel på ett år utan gick jag de sträckorna jag skulle ha cyklat. Jag tror inte att jag någonsin kommer att glömma låsa cykeln igen.