Anledningen till att jag inte vill bli en superbloggare

Igår avslöjade jag att jag för en tid sedan blivit tillfrågad om att få komma in i den riktiga värmen i pokersverige.

http://www.pokerlistings.se/superbloggens-nya-superbloggare-95645

Det var bra timing för jag var sugen på att börja blogga igen.

De sa att jag var deras förstaval. Kanske var det en bluff. De insåg nog i sådant fall att det var det enda mitt ego kunde acceptera.

Jag undrar om jag också hamnat i mitten på bilden som Jimmy eller på kanten bakom Lina där Dybban nu befinner sig.

Men Glimnes ord om att de gillade mig för att jag var ”kontroversiell” ringde lite obehagligt i mina öron.

Men inte tillräckligt obehagligt.

Det var en annan anledning som fick mig att tacka nej. Det finns faktiskt flera, men det var en som var den totalt avgörande.

Glimne körde med öppna kort och sa att det var noll betalt.

Själva får de väldigt bra betalt för sitt skrivande, Glimne, Dybban och Dödarn.

Anledningen att jag tackade nej är inte att jag skulle tjäna pengar åt andra. Det har jag gjort många gånger förut och det är bara kul. Lite tråkigt bara att man aldrig ens får ett tack.

Kanske skulle de bjuda mig på både en öl och två efter att kontroversiella Ken bidragit med att få upp läsarantalet i superbloggen. Något de alla tre såklart skulle använda i kommande löneförhandlingar med de bolag som de representerar.

Även om just Dybban inte verkar anse att han representerar Svenska Spel bara för att han skriver på deras sajt och får betalt av dem.

Anledningen är inte heller att jag anser att en blogg är någonting personligt, vilket jag gör. Jag har aldrig fattat grejen med superbloggen. Varför ska man gå ihop flera i en osalig blandning av åsikter och annat? Duger de inte själva som de är var och en? Orkar de inte skriva tillräckligt ofta själva? Jag fattar faktiskt inte.

Anledningen är inte heller att de censurerar rätt friskt i kommentatorsfältet. Det skulle jag också kunna leva med även om jag tycker att öppen debatt är ett bättre sätt framåt.

Anledningen till att jag tackade nej till att bli en superbloggare är att jag inte ville förknippas med en viss person där.

Kan du gissa vem?

Dan Glimne (stolt moderat)?

Simon ”Dybban” Lindell (stolt socialdemokrat)?

Robert ”Dödarn” Lux (skåning)?

Inte så svårt kanske.

Jag vill inte förknippas med Dybban.

Dubbelmoral är något jag är allergisk mot, och har kämpat emot i hela mitt liv. Jag tror att det är mycket skadligt för mänskligheten.

Dybban har så mycket dubbelmoral att det svämmar över ur mungiporna när han ler.

Men det vet han inte om. Svensk dubbelmoral, kryddad med självdefinierad ödmjukhet och självgodhet, är om möjligt ännu värre.

Jag pratar inte om hans illmariga leende på Casino Monopol i Göteborg när en spelsjuk pizzabagare kommer dit och spelar bort barnens julklappspengar.

Jag pratar om hans självgoda leende som kommer utav att han tycker att han är en fin och klok människa. Som alltid har alla de rätta åsikterna, även när de ibland går helt emot varandra.

Jag är övertygad om att Dybban är en fin och snäll människa innerst inne. Grabben måste bara inse att Dyngan från Dybban stinker värre än de flestas. Just för att han själv inte känner stanken.

I skolan fick jag lära mig att Sverige var duktiga på att undvika världskrig och att det är någonting man skulle vara stolt över.

I resten av världen ser de på saken annorlunda.

Genom att inte ta ställning så tar man ibland väldigt stark ställning. Och genom att inte ta ställning mot nättroll så tar man tyvärr ställning för dem.

Det gäller både om man heter Eva Braunnäsa eller Dybban Dyngsprätt.

För mig är det totalt obegripligt att Glimne vill förknippas med Dybban som är kompis med, och till och med hyllar, ett nättroll som försökt ta både heder och ära av Glimne.

Men Glimne är förmodligen klokare än undertecknad. Ändamålen brukar som bekant helga medlen.

Och pengar är ett fint drivmedel.

Tänk om Dybban blev headhuntad av ett privat spelbolag. Tror du att Dybbans kompass skulle ligga fast?

Såklart inte, en kompass ligger aldrig still. Men den pekar alltid åt samma håll.

I Dybbans fall pekar den alltid mot solen. Det är väldigt lätt att ta ut riktningen, men det är lätt att bli bländad också.

Då är det omöjligt att se klart.

Ken Lennaárds blogg