Amaya, Coco och Snuten

Amaya, Coco och Snuten

Du har säkert inte hört talas om Amaya Gaming. Det är ingen fara, de flesta har inte det.

Det är bara ett av spelvärldens största bolag med en marknadsnotering på lite över tre miljarder. Häromåret köpte de Ongame för en i sammanhanget spottstyver, eller runt 30 miljoner dollar. Något som den tidigare ägaren pungat ut 1,2 miljarder kronor för när pokerboomen boomade som mest.

De är ett av de bolag som står först i kön när den amerikanska marknaden öppnar upp sig på riktigt.

I fredags gick börskursen upp nästan 15 procent på rykten om uppköp av PokerStars. Det handlar såklart om ett såkallat omvänt uppköp för att PokerStars ska kunna förbättra sina positioner på USA-marknaden.

PokerStars är privatägt så ingen vet vad det bolaget är värt. Men de lär tjäna mer pengar per år än börsvärdet på Amaya. Kanske mycket mer.

Betänk att PokerStars kom överens med USA om att betala en avgift på 731 miljoner dollar efter Black Friday bara för att ligga bra till inför fortsättningen. Ryktena stämmer nog och snart har PokerStars mumsat i sig Amaya också.

Men det skiter väl du i? Tills det är försent.

Glimne rapporterade i lördags om att utlänningar måste ha två ID-handlingar med sig för att kunna registrera sig och spela WSOP i sommar.

Låt mig förtydliga och informera om att det räcker med passet och en räkning med ditt namn och adress på.

Anledningen till detta är att de amerikanska myndigheterna försöker strypa möjligheter till pengatvätt. Något som alltid varit enkelt och bra genom kasinon. Beskedet kom förra veckan och skapade gnäll från folk som menar att de redan rest till Vegas och nu får problem.

Well, låt tanten som vattna dina blommor plocka upp en räkning från hallgolvet, scanna det och maila det till dig så kan du göra av med hur mycket som helst på WSOP-turrar i sommar.

Men det skiter jag i. För jag ska inte dit.

I lördags var det nyinvigning av Svenska Skolan i Marbella. Coco var där, Borgmästarinnan var där, och jag var där. Officiellt för att undersöka för Cocos framtid, men mellan dig och mig för att det var gratis bulle, korv och bira.

Anna har rutin och gick direkt fram till Loppisbordet för att fynda. Hon såg en stor kartong med en Barbiebåt och en massa tillbehör. Hon undrade vad priset var och fick till svar sju euro. Mamman som hade skänkt härligheten stod och bevakade och sa att det hade kostat 84 euro. (Hon har dåligt minne då det stod 81,95 på prislappen.)

Du kan få tjugo sa Anna. Inte ens för trettio sa mamman som glömt att hon redan skänkt bort det hela. Anna insåg det lönlösa och gav mig en blick som snabbt gick vidare till Barbiekartongen. Hon sa ”köp den” till mig.

Jag som var på väg till ölen fick tvärvända och gick till fram till Steven som skötte ruljansen, och som jag känner sedan förut.

Jag frågade på två andra saker först, som man gör, och hörde Anna från håll ”Neeeeej, Barbie!”. Steven ville ha tio euro och jag sa ”okej”.

Efter tio minuter kom Steven och bad om ursäkt och undrade om jag kunde lämna tillbaka Barbie för mamman var toksne för att de reat bort den. Säg åt henne att ni fick tio euro till av mig så kanske hon lugnar ned sig sa jag och det verkade lösa den gordiska knuten.

Den där mamman borde skaffa sig ett liv. Hon verkar ha mycket energi som hon kunde lägga på något viktigt istället.

Anna var stolt över sitt fynd, men jag var ännu bättre.

Jag hittade en grym saxofon i plast som var batteridriven och spelade olika låtar som man kunde kompa till. Coco har redan en liten saxofon som hon gillar att blåsa ljud ur.

Vad ska du ha för den här sa jag till Steven. Femtio cent sa han. Det går inte sa jag, du får en euro. Det förvillade honom så mycket att jag fick den gratis tillsammans med ett gäng byggklossar som jag också köpte.

Sedan åkte vi till Tivoliland som är ett stort nöjesfält. Det var polisens dag och proppat med folk.

Det fanns en liten scen där utklädda tonåringar bjöd upp barn att dansa med i en dans. De minsta vågade inte, förutom den minsta av dem alla.

Coco gick uppför trappan på sidan och började dansa med. Fast hon freestylade mest. Hon började bakom de andra men det tog inte lång tid innan hon stod längst fram på scenen och gungade i sin egen takt.

Jag kan inte förstå var hon fått det ifrån? Varken hennes mamma eller pappa är några som framhäver sig eller gillar att höras och synas.

Polisen bjöd på stort och man fick sitta på deras motorcyklar, klappa deras hundar, och sitta i deras bilar och prata i högtalaren så att det hördes över halva nöjesfältet.

Det skulle aldrig kunna hända i Sverige. Och om du tror det så låt mig berätta att den längsta kön var till bordet där man fick hålla i deras pistoler.

Jag fick frågan om jag ville provsitta i en polisbil.

Jag svarade:

”Nej tack. Jag har redan gjort det och jag gillade det inte.”