Är det de svarta eller bruna som förstör världen?

Barn

Varje dag tittar jag efter tecken.

Vuxna verkar nästan mangrant ha glömt bort hur kloka barn är och hur de med sin ärlighet och uppriktighet kan lära oss mycket om livet om vi bara kliver av våra förutfattade inprogrammerade åsikter och fördomar.

Det är min erfarenhet av livet att de självutnämnda ”antirasisterna” oftast är de mest fördomsfulla människorna av alla. Just för att de är så bestämda i sin övertygelse och inte kan se saker från något annat håll än sitt eget.

Tacka vet jag barn.

Jag lär mig av min dotter varje dag.

Hur kommer min dotter bli? Vad visar hon upp för egenskaper?

Miljön är viktigt såklart och den ska jag hjälpa henne med, men arvet är viktigt det med och där har jag redan gjort mitt arbete.

Det finns vissa saker man gärna ser hos sin dotter.

Att hon är söt. Vackra människor har det lättare här i livet, så är det bara. Vackra tjejer glider på en räkmacka om de vill. Den här världen är gjord för dem.

Att hon är intelligent. Intelligenta människor har det lättare här i livet, så är det bara. Det känna hoppfullt på den fronten. Hennes mamma är mycket intelligent och åt sill varje dag under graviditeten för att ge fostret ordentligt med Omega 3-fetter. Visste du förresten att en sillbit innehåller tiotals gånger mer Omega 3 än en sådan kapsel? Och också är tiotals gånger billigare?

Att hon har hälsan. Anna ammar fortfarande och Coco är aldrig sjuk. Peppar peppar.

Att hon är trygg. Hennes mamma är med henne dygnet runt och det går ingen andnöd på Coco. Hon är inte rädd för vare sig främmande människor, annorlunda människor eller mörker.

Att hon är glad. En positiv attityd är viktigare än man tror. Coco är nästan alltid glad. Tårar kommer bara när hon är arg, eller möjligtvis någon gång när hon är riktigt trött.

Att hon har barnasinnet kvar. Än så länge inga svarta eller bruna moln på horisonten. 

Att hon har stark vilja. Vilja kan försätta berg och de finns få egenskaper som kan ta en längre än viljan. Som också är förutsättningen för hårt arbete – vilket ofta är det som tar en längst. Förutom tur då. Om du har otur i vägen kommer du inte långt.

Ibland står jag i vägen där Coco kommer krypande. Jag är ingenting som stoppar henne. Hon bara kör rakt fram med huvudet som en bockhammare.

Det spelar ingen roll om det bara finns en centimeters lucka mellan mina ben, hon ska igenom.

Pappa blir lika stolt varenda gång.

Hon trycker tills öppningen är tillräckligt stor och glider sedan snabbt igenom som den självklaraste saken i världen.

Ibland går det inte på en gång. Då grymtar hon lite. Funkar inte det så grymtar hon lite högre och trycker lite hårdare och snart är hon igenom.

Nu går hon mest. Igår så skulle hon igenom mina ben. Jag trodde inte att det skulle gå, men jag försökte hjälpa henna genom att göra mig hjulbent.

Frigången var under en millimeter men det var ingenting som bekymrade Coco. Hennes mamma skrattade högt över hennes obekymrade dotter som rak i ryggen går genom livet och alla dessa såkallade svårigheter.

Vi hoppas att det förblir så för alltid. Men det lär bli svårt då det finns många därute som förstör världen.

Igår träffade jag en norsk femtioplussare från Oschlo vid pokerbordet. Han driver fem restauranger där men passionen är numer hans två barn. Han har en femårig son och åttaårig dotter.

Vi satt och berättade för varandra hur underbart det var att vara pappa. Han gick igenom de olika stadier jag har framför mig.

Häromdagen var han ute och gick med sin dotter. Plötsligt frågade hon.

”Är det svarta eller bruna som förstör världen?”

Han var förberedd på frågor om blommor och bin men inte detta.

”Vad sa du?”

”Är det svarta eller bruna som förstör världen?”

Han hade hört rätt. Tyvärr. Dottern gick i andra klass och tydligen diskuterar de allt möjligt på rasterna barnen emellan.

Fadern köpte sig lite mera tid.

”Vad menar du med det?”

”Jo, är det svarta eller bruna sniglar som förstör världen?”