10 miljoner dollar i första pris i Main Event

dollarsedlar

Någon klant på wsop.com råkade lägga upp en sida som inte var offentlig än. Det stod att Harrah´s garanterade 10 miljoner dollar i första pris i Main Event.

Sidan togs bort snabbt, men du vet att den kommer upp snart igen, och då är garantin officiell.

Jag har inget principiellt emot garantier, tvärtom faktiskt. Om någon tror någonting så uppmanar jag dem att alltid backa upp sin tro med cash.

Problemet är att många garantier inte är värda så mycket, och vissa är inte värda någonting alls. Det visade de franska grodlårsätarna med Tapie i spetsen som vägrade att betala ut en fet garanti när deras visioner inte uppfylldes.

Deras vision var säkert ingen bluff, men garantin var det. De fick så mycket opinion emot sig att de betalade ut garantin och la ned verksamheten. Men det är inte alltid slutet blir så gott. Särskilt inte utan offentlig press av pressen.

På nätet älskar pokerbolagen att lämna ut garantier på total prissumma och liknande. Ibland så blir det övervärden och det kan man såklart aldrig klaga på.

Däremot händer det desto oftare att turneringen ställs in. Jag kan inte ens räkna hur många turneringar i sjukort, mörkpoker, razz och annat som PokerStars ställt in trots en garanti på en prissumma. Det är faktiskt garantin som gör att de ställer in turren.

Det kan inte bara vara jag som tycker att det är överfånigt när PokerStars eller KalleAnkapoker slår på trumman med en summa som låter stor men egentligen inte är det. Och ofta inte är någonting alls.

Lite sorgligt är det också att det funkar så bra. Fast jag kanske inte borde gnälla. Det är uppenbart att det är fiskar som lockas av dylikt trams.

Nu lär det alltså bli 10 miljoner dollar i första pris i Main Event. Det är spektakulärt och en fin siffra att trycka ut i pressen. Men det är i sammanhanget ingen spektakulär siffra.

Redan 2005 vann Jamie Gold 12 miljoner dollar. Åren efter har första priset varit mellan 8,3 och 9,2 miljoner dollar. En garanti på 10 miljoner byter alltså väldigt lite rent praktiskt. Egentligen faktiskt ingenting.

Det är väldigt lätt att justera procentsatserna på prisplatserna, och det är vad Harrah´s kommer att göra om det behövs. Deras garanti är alltså värd noll och intet. Men om det lockar lite extra fiskar så ska inte jag klaga. Särskilt inte när jag kanske vinner i år. Jag är minst sagt due.

Förr i tiden så var det vinnaren som tog allt. Det är det mest matematiskt rättvisa. När Doyle Brunson vann 1977 var de 34 deltagare och han vann 340 000 dollar.

Året efter 1978 så var det 42 deltagare men Bobby Baldwin fick bara 50 procent av prissumman 210 000 dollar.

Femtio procent är lite jämfört med 100 procent, men jämfört med dagens cirka 13 procent är det väldigt mycket. Harrah´s kommer i värsta fall bara behöva skruva upp procentsatsen på första priset med 1,5-2 procent för att nå sin garanti.

Walsaren Mansour Matloubi var första utlänning som vann 1990 med 194 deltagare. Han fick 835 000 dollar för det. Tvåan Hans ”Tuna” Lund fick 334 000 för andra priset.

Året efter var första priset 1 miljon dollar för första gången. Brad Daugherty vann med 215 deltagare. Don Holt kom tvåa och fick 402 500 dollar.

En miljon dollar klingade bra och det var första priset fram till 1999 när Noel Furlong vann. Deltagarantalet var uppe i 393 deltagare och andrapristagaren Alan Goehring fick 768 625 dollar för besväret.

Det var dags att göra något.

Året efter höjdes första priset till 1,5 miljoner dollar. Chris Ferguson, som har koll på matematiken var säkert glad för det. Tvåan T.J. Cloutier fick nöja sig med 896 500 dollar som han säkert fick användning för på crapsbordet.

Det är töntigt och det betyder i sammanhanget ingenting men det är bra att första priset nu blir åttasiffrigt. Inte minst för att det blir lättare för mig att räkna ut hur mycket jag vann i svenska riksdaler.